SaraIsabella

Läste på en sida om “hemmasittare”, alltså barn/ungdomar som utan uppenbar anledning är hemma och väljer att inte gå till skolan. Hemmasittare blir barn som är hemma mer än fyra veckor  ifrån skolan utan någon riktig anledning. Det är tydligen så mycket som att 4 barn på 1000 som är just hemmasittare. Vad beror det på? Finns säkert lika många anledningar till det, som det finns barn som väljer att vara hemma ifrån skolan. Det kan vara allt ifrån mobbning, till att någon i ens närhet dött, att det är jobbigt socialt, att det är jobbigt hemma, till att man inte hänger med i skolan, många barn har säkert tappat både lust och ork..

Jag läste det här…

“Beroende med bakslag
Krysmyntha Sjödin beskriver även hemmasittandet som ett slags beroende. De som blir hemmasittare har ofta haft det väldigt jobbigt i skolan under en längre tid, och att vara hemma blir något positivt och belönande eftersom ångesten försvinner. Är valmöjligheterna en rörig och kravfylld skolmiljö där man känner sig utanför, eller en lugn och konfliktfri hemmamiljö är valet inte svårt.

– Som med alla beroenden kan man få bakslag när man går tillbaka till skolan och upplever hög stress igen. Då är det inte konstigt att man väljer det man vet hjälper – att vara hemma. Det behövs tid, stöd och motivation genom hela processen. Kanske behöver man som förälder se till att det inte är så roligt eller mysigt hemma under skoltid, även om det ibland känns svårt. Och kanske måste skolan se till att skapa en tryggare miljö så att det blir extra trevligt att vara där. Det handlar om ett samarbete mellan familjen och alla professionella runt barnet.”

Åååh…Kära barn.. Om man mår så dåligt i skolan så att man känner ångest, stress och mår så dåligt, ska man verkligen tvingas in i skolan då? Ska det inte finnas ett annat alternativ!? Jag blev tårögd när jag läste detta… Allt för att ett barn ska gå till skolan. Allt för att de inte ska få vara hemma och lära sig! Snälla Sverige! Väljer vi att det ska bli lagligt med hemskolning så går vi på en välbeprövad väg! Vi går på en stig som många länder gått framför och plöjt upp vägen, de har visat oss ett system som funkar, men Sverige har valt att inte göra det.. Tillbaka med barnet i skolan är målet, oavsett kostnaden..

Det finns föräldrar som håller barnen hemma för att de inte tror på skolsystemet, att de inte tycker att det stöttar barnens behov. Det finns föräldrar som har barnen hemma för att de anser att barnen inte får det bättre i skolan, utan att de vill ha hand om barnens lärande. Ifall det är såhär kan familjen få ett vite. En summa som ska betalas in om inte barnet börjar skolan. Detta är en hög summa som familjen kommer ha svårt att betala, och det kan vara vite på vite.

Jag blir så uppriktigt upprörd!! Vi undrar varför barn och ungdomar mår dåligt, ja, varför egentligen!!? Finns som sagt säkert många anledningar här med, men tror ni inte att mycket kan bero på skolan? Stressen och kraven som ställs på dem som Krysmyntha Sjödin sa. Är det så? Kan det vara så? Vad ska vi göra för att motarbeta det? Det handlar som Sveriges framtid, Sveriges framtida föräldrar och arbetare.

 

Ja tiden går och går och vi är uppe i en spännande tid! Vi lägger all vår tid vi kan på vårt nya hus, packa och städa, bygga och riva. Tiden försvinner då det är så mycket som händer i vårt liv nu.

Dagens tanke.

Jag tänker lite såhär.
När man ser något riktigt hemskt, när man ser en artikel på djurplågeri, krig m.m. så etsar det sig fast i huvudet, i alla fall på mig. Jag kan inte få väck bilden och det ändrar min syn på mycket.
När man ser något riktigt bra, när man ser sitt barn för första gången och får hålla i sin bebisen. Det etsar sig fast och man kan bara inte glömma det. Det förändrar sin värld för alltid.

Såhär ser jag med hemskolning och unschooling. Hur ska jag kunna se det på annat sätt? Det går bara inte. När man ser att man kan ge sitt barn det bästa av allt, sin tid, sitt engagemang, sin kärlek så går det inte att gå tillbaka. När man läst allt som jag gjort med hemskolning och unschooling så är det inte möjligt att blunda för det. Jag kan inte se förbi det, det är verkligen inte möjligt. Vad jag än ser så ser jag barnens nyfikenhet. Vart jag än tittar så ser jag deras intresse för att lära, deras vetgirighet att veta mer. Allt jag hör är deras frågor om livet, hur saker fungerar, hur de ska lära sig. Jag kan inte blunda för detta. Jag kan inte se förbi det oavsett vad folk säger till mig. Jag tror på detta, jag tror att barnen lär sig genom sin nyfikenhet, jag tror att barnen lär sig i en trygg miljö.

Om du skulle kunna ge ditt barn det BÄSTA som DU kan, skulle du det? Skulle du offra allt för att göra det? Nu pratar jag inte om bara hemskolning utan det bästa för DITT barn. Jag kommer att kämpa för att detta ska bli lagligt i Sverige, för detta tror jag är mitt barns bästa.

Hemskolning är inte till för alla, det är inte för alla barn eller föräldrar. Det passar inte alla familjer. Men det passar många. Det passar oss.

 

 

 

 

 

 

 

Skrev ett inlägg, sidan krachade och nästan allt försvann… SUCK!

Jag har varit förkyld i helgen men känner mig bättre idag!
Idag har vi städat undan lite och packat lite smått med tanke på att vi ska flytta. Har packat ihop lite leksaker till att ge bort till för barnen använder inte de längre. Det var så roligt att packa ihop för barnen hade inga problem alls att ge bort det de inte använder och det känns så skönt. Att lära barnen att de behöver inte ha alla saker för sig själva om de inte används utan att det finns andra som behöver de bättre då. Känns underbart att barnen redan börja förstå det med givande.
Jag tycker att det känns så fantastiskt skönt för min del med för jag börjar lära mig att saker är bara saker och när jag dör har jag ingen nytta av dem. Detta är så härligt att ha lärt mig nu med tanke på att det huset vi ska flytta till får vi inte ens plats med hälften av alla saker vi har.

Vi har även satt oss ner och gjort bläckfiskar med hjälp av piprensare, limpistol och plastögon. Här hemma är pyssel något som uppskattas högt! Det är så roligt att sätta sig ner och pyssla och sedan får barnen leka med det, skönhet i enkelheten. Idag har det även varit pyssel över lag, målat, pärlar halsband och pärlplatta, varit ute och lekt, målat med färg och lärt och grundfärgerna och blanda andra färger.  Jag blir så glad när jag ser Daniel visar framfötterna. Han har aldrig vågat så mycket och varit väldigt försiktig och nu klättrar han högt i alla träd och vågar mer och mer. Det ger mitt liv så mycket glädje att se barnen utvecklas och glädja sig i livet, de älskar verkligen allt som livet för med sig.
När bläckfiskarna var klara så lektes det lite med dem och sedan så började vi forska lite om dem. Vi hittade vad de åt, hur de äter, var de bor m.m. och då kom vi in på lite geografi och lärde oss om de olika haven och var de ligger någonstans. Daniel ville fortsätta så vi lärde oss samma saker om olika sorts hajar och ormar.
Barnens nyfikenhet.

 

Dagens tanke…

Här hemma använder vi inte ordet “därför”. Jag tycker det är viktigt att baren lär sig hur man talar och argumenterar och använder ord och utveckla det man vill. Jag själv kan bara minnas att jag sagt det en gång men det har säkert hänt ett par gånger, men väldigt sällan. Jag tycker att ordet “därför” är något som man säger för att man inte orkar förklara eller för att man inte har någon bra anledning att säga nej. “Jag sa nej, därför så gör du inte det” Istället för att säga “Nej, för att du kan skada dig” “Nej, för att jag är trött och sovit dåligt så jag orkar inte.” Att bara säga “därför” tycker jag ger barnen en syn att de inte är tillräckligt viktiga för att utveckla det, för att lägga tid på dem. Man kan alltid utveckla det istället och ge dem ett ordentligt svar, ta sig den värdefulla tiden som behövs. Jag tänker långsiktigt med, jag tycker det är hemskt när man hör ungdomar eller vuxna använda “därför” som ett svar och jag vill inte att mina barn ska komma till mig och säga “därför” som ett svar, utan jag vill att de ska lära sig hur man utvecklar sig i talet, hur man lär sig att argumentera och få människor att förstå sina tankar och ståndpunkter… Bara en liten tanke idag…

 

 

 

 

 

 

 

Idag blev huset i Mörby VÅRT! Vi är så glada och detta känns helt fantastiskt. Som vi längtar efter att kunna flytta in och göra det helt vårt. Vi ser så mycket möjligheter och trädgården är enormt härlig!

Idag är det även skärtorsdagen. Påsken.. Jag är som sagt uppvuxen i en kristen familj och påsken har alltid varit viktig. Det är så centralt i hela mitt liv. Jesus sår, hans död, hans uppståndelse, det är anledningen till att jag andas. Det är anledningen till att jag lever. Hans död, hans liv, hans kärlek. Han är en Gud som kom till Jorden. Han är min Gud som blev levande. Jag vill ge han lov, pris och ära hela livet. Jag kommer alltid att prisa honom. Jag tror på hans kärlek, på hans givmildhet, på hans förlåtelse och på hans beskydd. Vad är jag utan Jesus? Jag vill inte vara någon utan honom för han är allt för mig. Det finns ingen Sara utan Jesus.

Jesus är inte bara för de som är hela, de som är perfekta, de som har alla tankar rätt. Jesus är för alla, Jesus kom till de sjuka som behövde läkare, Jesus kom till de svaga som behövde styrka, Jesus kom till syndare, för de behövde en frälsare. Vem du än är, var du än är, Jesus älskar dig. Han dog för DIG, han tog ditt straff på korset för att du skulle slippa. Han tog dina fel och misstag för att du skulle kunna få förlåtelse och vara hel. Han tog dina sjukdomar för att du ska kunna vandra frisk. Jesus kom till dig.

Jesaja 53:4-6
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi såg honom som hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han blev genomborrad för våra brott,
slagen för våra synder.
Straffet blev lagt på honom
för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg.
Men all vår skuld
lade Herren på honom.

 

 

Idag valde jag att inte ha barnen på förskolan, känns som de inte varit där en torsdag på länge. Jag vet inte vad det är men torsdagar känns som en äventyrsdag då jag vill hitta på något. Har märkt att Daniel är tröttare på onsdagsftermiddagar när jag hämtar honom från förskolan och han vill bara vara med mig då, därav känns det skönt att få ha dem hemma (men hade säkert gjort så ändå!) haha!

Denna veckan har bestått av fler barn än vanligt här hemma, vilket jag och barnen tycker är så roligt, jag har sprungit en runda på Stiby och igår hade jag en dejt med min fina vän Ida. Vi var på McDonalds och åt där och bara pratade. Ida är en vän som jag haft många år och det spelar ingen roll hur långt tid det tar mellan gångerna vi träffas, det känns alltid som det var igår ändå. Min älskade vän.
Sedan var jag, Emma och barnen och åt pizza och hon hade köpt presenter till barnen så de tyckte det var hur kul som helst!

Vi har även klätt påskris tillsammans och pratat om vad påsken handlar om egentligen. Jesus död och uppståndelse. Jag jobbar nästa lördag och söndag till måndag så tänkte vi börjar smått nu 😀

Imorse åkte jag, mamma och barnen till Karlskrona och gick på Marinmuseet. Barnen älskade det, och jag och mamma med. Vi hade det så trevligt och barnens nyfikenhet fick styra allt vi tittade på. När de stannade gick vi mer ingående in på det de tittade på.

Det finns en sak jag tänkt på mycket men idag slog det mig ännu mer. Jag stod i köket och bakade frallor och Daniel kom och frågade om jag kunde hjälpa honom med sin loppa så  jag släppte det jag gjorde och visade honom hur han skulle göra så han vet nästa gång det händer. Han gick ifrån köket glad och jag kunde fortsätta med det jag höll på med. Då slog det mig en gång till det som jag tänkt så mycket på. Om ingen visar honom eller svarar på hans funderingar vem ska då göra det? Vem ska då svara honom så att han lär sig? Vem ska då visa honom det han undrar över så att han vet till nästa gång om inte jag gör det? Det slog mig att alla frågor de frågar och jag svarar på är något de lär sig på tills nästa gång. Varje gång jag visar hur något fungerar så lär de sig något för framtiden, till att bli självständiga individer. Det är så viktigt att ta sig den tiden och svara, att lyssna och se vad de vill visa. De är barn som ska bli ungdomar som ska bli vuxna. Det är väldigt viktigt vad vi lägger in i dem.

Lägger vi in i dem att telefonen är viktigare, för att vi inte kan titta upp ifrån den när de talar? Lägger vi in i dem att hushållssysslorna är viktigare än dem, för att vi kan inte titta på vad de visar oss för vi måste fylla diskmaskinen nu? Lägger vi in i dem att deras frågor inte är tillräckligt bra för oss att svara på, för att vi kan inte släppa fokuset ifrån tv:n?

Vad är det för barn vi uppfostrar? Vad är det vi lär våra barn? Är de viktiga för oss eller är det alltid något som är viktigare? Har vi tid för dem när allt susar runt omkring.

Gabriel har för vana att alltid när han ska prata med oss säger han “titta på mig”. Han säger så varje gång bara för att vi ska ha fokuset på honom och jag tycker det är så bra! När vi pratar med någon vuxen så tittar vi på den, vi försöker ha fokus på den vuxne. Vad är skillnaden från barnen? De är människor precis som oss. Varför behandla de annorlunda? De har behov av bekräftelse, de har behov av att vi svarar på deras frågor, hur ska de annars lära sig? De har ett behov av oss föräldrar eller annan vuxen som har hand om barnet. Barnet är i BEHOV av uppmärksamhet ifrån oss vuxna! Spelar ingen roll vilken ålder på barnet.

Så svara på frågor. Så titta på barnet. Lägg ner det du gör och ge barnet uppmärksamhet. Säg ja oftare, låt barnet bestämma oftare. Tänk på att det handlar om dina barn och deras framtid. Vad vill du att ditt barn ska minnas? Eller syskonbarn? Eller vänners barn? Eller fosterbarn? Eller barn ifrån lekparken, man kan göra stor inverkan på barn som man träffar bara ibland eller en gång.

Jag köpte en klocka till barnen för ett tag sedan och de har verkligen tyckt om den.  Idag passar jag mina syskonbarn och de lekte med klockan så vi satte oss ner och lärde oss när klockan är hel, vill säga heltimme och sedan när den är halv och de tyckte det var så roligt och Daniel förstod det verkligen. Så vi satte oss ner och pysslade och gjorde en hel cirkel och två halvor och sedan har vi pratat mycket om hel och halvor. (samtidigt som det står hel och halv med stora och små bokstäver så att de får läsa med) Verkligen så roligt och de tyckte med det. Vi har pratat om hel och halv i klockan och att det går 2 halvor på en hel och mycket sådant. Vi har även lärt oss om vad 1 timme är och använd tidtagare som ringde efter 1 timme så de fick en uppfattning om det. Allt är bara genom intresse och för att det är i vardagen. Som att “nu börjar jag att laga pannkakor om en timme, så när denna ringer så har det gått en timme”  Så lättlärda barn är om man gör det på ett enkelt och roligt sätt..

Och i eftermiddag ska vi baka kladdkaka och lära oss lite om mått och sådant och gå en runda till parken!

Att vara mamma för mig är det största jag kan vara, det ger mig mer glädje än något och jag är så lycklig över mina två pojkar. Att vara mamma är inget som tynger mig, jag känner inte att det är en belastning, jag känner inte att jag vill vara någon annanstans utan jag är lycklig där jag är, hemma, med mina barn. Det finns många sidor av mig om gör hela Sara Stjernkvist. Jag är bland annat en dotter, en syster, en fru, en mamma. Alla sidor gör mig lycklig på sitt eget vis och jag älskar alla de sidor men att vara mamma är något speciellt.

Jag minns förlossningen med min äldsta pojke, Daniel. Jag minns att alla sa att direkt när man fick barnet på bröstet så glömmer man allt och allt som finns kvar är kärleken till sitt barn, men när jag fick Daniel på mitt bröst kände jag inte kärlek. Jag var förundrad över att denna fina pojken har legat inne i mig och är mitt barn, men jag kan inte säga att jag kände kärlek. Leo fick ta honom rätt så snabbt och han höll honom stolt, men jag kunde inte det. Det kändes så hårt att jag inte kände den kärleken för honom direkt och det var tungt för mig ett bra tag i början. Jag kände skuld, och det var verkligen inget jag kände att jag kunde prata om. Nu i efterhand så förstår jag att jag verkligen inte är den första mamman som känt så, och inte den sista.
Men kärleken kom, och den kom med storm så mitt hjärta orkade knappt bära det. Jag var rädd varje gång jag inte såg honom, rädd för att någon skulle ta honom, rädd för att han skulle sluta andas, rädd för att jag skulle mista honom. Jag älskade honom mer än mitt hjärta kunde bära, och gör det än. Rädslan försvann och lämnade en stor kärlek kvar, nu, nu kan jag inte tänka mig ett liv utan honom eller Gabriel. Många gånger tittar jag på mina pluttar och tänker, vad är jag utan er? Varje kväll går jag in till dem när de sover, bädda om dem och kollar på dem en stund. Vad jag älskar er mina barn.
Jag är glad över att vara mamma. För mig är det ett uppdrag som jag tar på största allvar. Jag håller på att lära mina barn allt jag vet och allt jag kan för att de ska bli den bästa versionen av de själva. Jag håller på att lära mig att bara backa, se lärandet och se hur de formas tillsammans med andra, själva eller med sin pappa. Se hur de löser problem själva och se hur utvecklas. De är fantastiska och mitt uppdrag, det är att älska dem, visa dem det de behöver och att älska dem, med tålamod. Det bästa jag vet är att vara mamma, det är att se hur de växer, hur de lär sig älska andra och att höra dem skratta. Livet är roligt, det är roligt med dem och jag älskar att vara mamma, deras mamma. Jag älskar att göra saker med dem, jag älskar att umgås med dem och jag älskar min familj.
Alla frågor varje dag, alla funderingar och alla berättelse. De kommer till mig när de gråter, de kommer till mig när de är glada, de kommer till mig med frågor och de kommer till mig när de behöver hjälp. Säg mig något som gör mig mer glad? Säg mig något som är mer tillfredsställande? Jag tackar Jesus för mina barn! Jag tackar Jesus för förtroendet att ha dem! Jag tackar Jesus för att han skapade de så fantastiska! Jag tackar Jesus för att han gav mig ett hjärta som klarar av att älska två vildingar som mina barn.

(Idag i Karlshamn)

Lyssnar nu på en man som heter Peter Gray. Det jag har lyssnat av honom så talat han om vikten för barn att leka fritt utan föräldrarnas eller någon vuxens direktion och därigenom, genom leken, så lär de sig det de behöver. Han berättar i en video om olika stammar och hur de gör. Han talar om att deras barn och ungdomar leker hela dagen igenom och föräldrarna där säger att leken är så viktig för det är där igenom de lär sig det de behöver när de blir vuxna. Han talar också om hur barn lär sig utav äldre barn hur de ska göra och därför är det viktigt att barnen träffar barn i olika åldrar. I skolan träffar man barn i samma ålder som barnet själv är i och jag minns att jag själv tyckte att det var konstigt att umgås med någon som var äldre eller yngre utan man håller sig till sin egen ålder. Nu, som vuxen, har jag nästan inga vänner jag träffar regelbundet som är i samma ålder utan det är i olika åldrar. Mina barn, de har med vänner i olika åldrar och jag ser så tydligt hur de äldre hjälper mina barn att klara av att göra det de stora gör och mina pojkar hjälper de som är yngre med det de kan. Jag behöver inte vara med i det lärandet utan de lär varandra det de kan och har lärt sig. Jag menar inte att vuxna inte ska vara med alls men just det att blandade åldrar är så viktigt för barnens utveckling. Barn i samma åldrar kan inte lära varandra på samma sätt som barn i olika åldrar.

Han berättar hur pojkar leker jägare och slåss med pinnar, medan tjejerna leker mamma med barn och lär sig det de behöver för att senare föda barn och bli just mammor. Han talar om att barn nu för tiden är så intresserade av teknologi för att det är det de behöver för att klara sig längre fram. Han menar att barnen har en naturlig inlärningsförmåga för det de ska lära sig och att skolan är inte den enda platsen då lärandet sker, utan det sker väldigt mycket i leken som vi kanske, som vuxna, ser som “bara lek” men det är något mycket mer i leken. Det är inlärning som sker. Vi måste låta barnen ha mycket fri lek, fri lek utan att en vuxen lägger sig i. Det kan inte bara vara lek i form av sporter eller aktiviteter på eftermiddagen efter skolan som är ledda av vuxna utan barnen måste få tid till FRI lek, för därigenom kommer mer lärande än vi tror.

Jag började dagen med gym! Börjar på månad 2 nu i My Peak Challenge, vilket menar att det blir mer kondition och mer styrka! Har fixat lite olika maträtter som jag kan laga utifrån My Peak Challenge kokbok. Idag till lunch åt jag en macka som jag stekte i smör, hade ost, kalkon och tomat på och sedan en macka till, stekte det tillsammans till osten smält och det var helt fantastiskt gott måste jag säga!

Vi har idag fortsatt med att slänga och sortera saker tills flytten. Leo är för tillfället nu och slänger massa saker och det är så skönt att det slängs/skänks och ges bort. Det känns så lättat att leva lättare och leva på mindre yta i ett hus som är vårat.

Idag är barnen trötta så vi tar det lite lugnt nu. Jag har suttit och gått igenom vad vi ska hitta på den närmsta tiden. Gillar när jag har ett schema så jag vet vad som ska hända. Så har skrivit upp lite platser som jag vill besöka med barnen och lite olika pyssel jag vill göra med dem, men även saker som vi ska lära oss, t.ex. lilla alfabetet som Daniel är så intresserad utav. Gabriel älskar att pyssla och allt som har med glitter och lim och saxar, så det har jag inplanerat väldigt mycket. Jag tänker att jag ska leta upp lite olika pyssel och lära mig det så att jag kan lära barnen med det. Daniel ska jag se om jag kan göra ett memory till med alfabetet.
Vi har idag med lärt oss om lite farliga fiskar och olika planeter. Genom det så pratade vi om världskartan och vart vi bor och var olika länder ligger.

En sak till som Daniel är så intresserad av nu det är att förstå hur dator och tv fungerar så jag tänkte att jag skulle sätta mig ner en dag och visa hur det fungerar och vad man kan göra. Därigenom triggas också lärandet igång då det går att få ut så mycket lärande genom internet och då lär man sig om det man vill men även att skriva och läsa för de VILL veta vad det står.