Jag minns, minns hur det var, hur det är.

Att vara mamma för mig är det största jag kan vara, det ger mig mer glädje än något och jag är så lycklig över mina två pojkar. Att vara mamma är inget som tynger mig, jag känner inte att det är en belastning, jag känner inte att jag vill vara någon annanstans utan jag är lycklig där jag är, hemma, med mina barn. Det finns många sidor av mig om gör hela Sara Stjernkvist. Jag är bland annat en dotter, en syster, en fru, en mamma. Alla sidor gör mig lycklig på sitt eget vis och jag älskar alla de sidor men att vara mamma är något speciellt.

Jag minns förlossningen med min äldsta pojke, Daniel. Jag minns att alla sa att direkt när man fick barnet på bröstet så glömmer man allt och allt som finns kvar är kärleken till sitt barn, men när jag fick Daniel på mitt bröst kände jag inte kärlek. Jag var förundrad över att denna fina pojken har legat inne i mig och är mitt barn, men jag kan inte säga att jag kände kärlek. Leo fick ta honom rätt så snabbt och han höll honom stolt, men jag kunde inte det. Det kändes så hårt att jag inte kände den kärleken för honom direkt och det var tungt för mig ett bra tag i början. Jag kände skuld, och det var verkligen inget jag kände att jag kunde prata om. Nu i efterhand så förstår jag att jag verkligen inte är den första mamman som känt så, och inte den sista.
Men kärleken kom, och den kom med storm så mitt hjärta orkade knappt bära det. Jag var rädd varje gång jag inte såg honom, rädd för att någon skulle ta honom, rädd för att han skulle sluta andas, rädd för att jag skulle mista honom. Jag älskade honom mer än mitt hjärta kunde bära, och gör det än. Rädslan försvann och lämnade en stor kärlek kvar, nu, nu kan jag inte tänka mig ett liv utan honom eller Gabriel. Många gånger tittar jag på mina pluttar och tänker, vad är jag utan er? Varje kväll går jag in till dem när de sover, bädda om dem och kollar på dem en stund. Vad jag älskar er mina barn.
Jag är glad över att vara mamma. För mig är det ett uppdrag som jag tar på största allvar. Jag håller på att lära mina barn allt jag vet och allt jag kan för att de ska bli den bästa versionen av de själva. Jag håller på att lära mig att bara backa, se lärandet och se hur de formas tillsammans med andra, själva eller med sin pappa. Se hur de löser problem själva och se hur utvecklas. De är fantastiska och mitt uppdrag, det är att älska dem, visa dem det de behöver och att älska dem, med tålamod. Det bästa jag vet är att vara mamma, det är att se hur de växer, hur de lär sig älska andra och att höra dem skratta. Livet är roligt, det är roligt med dem och jag älskar att vara mamma, deras mamma. Jag älskar att göra saker med dem, jag älskar att umgås med dem och jag älskar min familj.
Alla frågor varje dag, alla funderingar och alla berättelse. De kommer till mig när de gråter, de kommer till mig när de är glada, de kommer till mig med frågor och de kommer till mig när de behöver hjälp. Säg mig något som gör mig mer glad? Säg mig något som är mer tillfredsställande? Jag tackar Jesus för mina barn! Jag tackar Jesus för förtroendet att ha dem! Jag tackar Jesus för att han skapade de så fantastiska! Jag tackar Jesus för att han gav mig ett hjärta som klarar av att älska två vildingar som mina barn.

(Idag i Karlshamn)

Author: saraisabellaa

Jag bor i södra England, i en by som heter Bosham. Vi flyttade hit den 16 februari 2019 för att kunna göra det som är olagligt i Sverige, nämligen att kunna hemskola, unschoola, våra barn. Jag och min man Leo har varit gifta sedan 2012. Vi har två pojkar, Daniel som är född 2013 och Gabriel som är född 2015. Här kan ni läsa om vår vardag, mina tankar och om vår flytt till England! View all posts by saraisabellaa