Att smärta kommer är en del av livet, det är inget vi kan skydda oss ifrån. Ifall vi skulle skydda oss ifrån det så får vi isolera oss och sluta älska, och det går inte när vi är skapta till att älska Gud och älska människor. Så av den anledningen så kommer det att komma smärta. Varje människa är en egen människa, med egna tankar, egna känslor och erfarenheter, även barn. Många människor har kopplingar till en människa och varje förhållande är eget på det sättet, som vi andra inte vet hur. Jag har många människor i mitt liv och ett eget förhållande till alla dem, men inte en enda är densamma, för det är olika människor som jag har det förhållandet till.
När någon dör så är det oftast många som sörjer, man kan bli förvånad över hur många det är som är ledsna, hur många som sörjer och hur mycket smärta det kan ge, att en person kan påverka så mycket så att det är så många som sörjer. Det gör kanske smärtan större, att se så många personer som sörjer samtidigt och samma människa, men också glädje, att den som inte längre lever faktiskt gjorde en stor påverkan så att många människor blev berörda.
Men även om man har många människor som sörjer den som inte längre finns med oss, så kan personen ha känt sig ensam när den levde. Som en tomhet, som ett mörker som slukat den personen och allt som finns att tänka på är mörkret och det finns ingenstans att ta vägen. Det kan finnas personer runt omkring som hade gått igenom eld och vatten för personen som känner sig ensam, men smärtan hos den personen finns fortfarande kvar. Smärtan, tomheten, mörkret, hopplösheten kan bli för stor, så ingen annan väg finns, än att lämna denna värld.
.
Det finns ingen större smärta, som jag känt,
än när någon väljer att lämna.
SaraIsabella 