Author: saraisabellaa

Underbara Ikea!
Mina barn, de älskar Ikea! Hela grejen med att åka dit, leka innan maten, äta god mat med glass efteråt, springa och kolla på alla saker, komma till barnsakerna och leka där en stund, sedan gå sista rundan och efter det äta glass IGEN! Ja, barnen älskar detta. Idag fick Gabriel glass innan maten, så glad han var, sedan åt han maten med så duktigt.

Vi var där med min syster Dianas familj. Min underbara syster! Med henne var hennes man Jerry och 4 av hennes barn (hon har 6!!) Ronja, Emil, Molly och Elsa. Vi hade det så trevligt så. Nu i skrivande stund så står Leo och lagar mat till oss allihopa. Emil och mina barn spelar Minecraft och jag sitter nöjd här i köket och lukta på köttet som steks.

Paus i skrivandet

Jag fick hämta min lillasyster på busshållplatsen då det började regna och skjutsa hem henne till oss. Middagen var fin och god, och sällskapet trevligt. För mig är familjen viktig. Jag bor för närvarande i Mjällby, nere i Blekinge och här bor hela min familj. Min mamma, pappa, min lillasyster och min ena storasyster bor tillsammans och min storasyster Diana bor i Ysane som inte ligger långt härifrån. Jag är uppväxt med föräldrar som gjort allt för oss, offrat allt för att vi ska ha det bästa. Alltid lagt oss i samma tid varje dag, alltid mat och rena kläder. Jag har haft en fantastisk uppväxt med kärlek så det rinner över.

Jag gifte mig tidigt. Jag har alltid vetat vad jag vill och det är att hitta min man tidigt, bara ha honom, få barn och skaffa en familj. Jag träffade min man när vi gick i gymnasiet. Första gången var i Olofström pingstkyrka då vi hade ett stort ungdomsmöte. En av ledarna berättade för mig om honom, hur han blev frälst (började tro på Jesus) och jag var fascinerad. Jag började prata med honom och han blev min bästa vän. Jag kunde aldrig tro att han skulle bli min man, verkligen aldrig, han var min bästa vän! Leo där emot visste från början att han ville ha mig. Leo bjöd ut mig på middag en gång och jag hade ingen aning om att han gillade mig, jag tänkte bara att det var trevligt. Så där satt vi på en restaurang och åt tillsammans, ensamma och jag fattade inte att det var en kärlekshandling. En dag nämnde min syster Maria typ till oss “Jag slår vad om att ni kommer gifta er!” jag bara skrattade, Leo bara skrattade men efter den dagen började jag se Leo med andra ögon. Tillslut började vi flörta och en dag så gav han en lapp till mig där det stod, “Får jag chans på dig” och sedan 3 rutor med “JA”, “NEJ”, “KANSKE”. Självklart svar, det var ju JAAAA!! Vi förlovade oss 3 månader efter det och 1 år efter förlovningen så gifte vi oss. Lyckliga! 6 månader efter det blev jag gravid med min första pojk. När han sedan var 7 månader blev jag gravid med min andra pojk. Vi är nöjda och glada.  Leo är en stöttepelare. Han står ut med mig, mina idéer, mina påhitt och stöttar mig i vad jag än väljer att göra. Han är fantastisk!

Jag och Leo valde från början att jag skulle gå hemma med barnen. Det var självklart för oss att Leo ska jobba och jag vara hemma och ta hand om hem och barn. Jag älskade det från början! Ju längre tiden gick ju mer älskade jag det. Sakta men säkert nu när de blir äldre så började jag tänka på att jag faktiskt snart måste sätta äldsta pojken i skolan. Jag och Leo har så många drömmar och skolan är i vägen (haha) När vi planerade framåt tänkte vi alltid att ska vi göra något måste vi göra det innan Daniel börjar i skolan. En anstängd tanke för mig. Jag blir rastlös så snabbt och magen vänder på sig när jag tänker på att vara “fast” på en plats och bara kunna göra saker på helgen. Att träffa barnen ännu mindre är jobbig. Jag älskar att umgås med dem. Hur allt detta sluta får vi se!

 

 

 

 

 

 

Yeah!

N har jag gått med i My Peak Challenge! Spännande, och fruktansvärt spontant. Läste på det på ca 10 minuter igår och nu ska jag hänge mig åt det i ett helt år haha! Ja, vad ska jag säga..

Så vad är My Peak Challenge? Jo, det försöker jag själv lista ut, hehe..
Det handlar om att göra förändringar i ens liv och samtidigt hjälpa andra. Det handlar om att utmana sig själv till att både bli starkare fysiskt men även att att uppnå ett eget personligt mål. Jag får ett träningsprogram varje månad och upplägg hur jag ska träna, sedan ett “matschema” som jag ska äta efter (om man vill. Jag kommer göra det då jag inte alls är bra på att äta som man ska. Enkelt det här då man både får upplägg för varje dag och olika recept). Man får alla träningar, uppvärmning, stretch och allt på video så man vet att man gör rätt.
Gjort första dagen idag med att träna, jag är trött i kroppen haha! Det är upplagt med 2 dagars träningspass, 2 dagars cardio pass, 2 dagar aktiv vila och 1 dag med bara vila, och detta gör man en månad i taget. Och när detta är slutfört kan man börja på nästa månad.

Mitt eget personliga mål (vilket kan vara allt ifrån att gå en kurs, få ett jobb, börja träna, äta rätt, skriva en bok, lära sig ett språk) är att springa en mil under en timme. Jag är långt ifrån där (haha, väldigt långt ifrån) men det är bara att börja kämpa.

Jag älskar när man har ett mål. Där man ser mållinjen och något att kämpa för. Ett slutdatum lixom, och det får man här med mycket pepp. Så detta ska bli roligt och jag ska göra mitt allra bästa för att slutföra detta. Kommer nog kanske skriva en del om det här.
(Svårast blir nog att äta rätt, kära nån……….)

https://mypeakchallenge.com

Två inlägg idag, men, ja, ibland blir det väl så..

En känsla kommer då och då tillbaka till mig. Jag har känt den jätte starkt under vissa delar av mitt liv och i vissa delar så känner jag bara den lite smått. Ibland sköljer den över mig och ger mig en fruktansvärd rastlöshet och ibland, så ger den mig bara en tanke, en tanke om ett annat liv. Känslan är densamma, men betyder olika saker.

Jag minns när jag började lyssna på Håkan Hellström. Han är en artist som talat rakt in i mig i så många låtar. I min tonår kunde jag ligga på golvet med fötterna upp på en byrå, blunda och sjunga och vägra öppna ögonen, då var jag lycklig. Jag minns även i min tonår när jag grät till hans låtar för texterna kändes som han beskrev mitt liv. Jag minns alla texter jag skrev när jag lyssnade på honom. Hur fingrarna bara skrev och jag visste inte vad som skulle komma här näst, precis som nu.

Mina fingrar bara skriver och jag hinner inte med i huvudet. När fingrarna bara går och sedan när jag läser det så kan jag inte minnas att jag skrivit det såhär för fingrarna är snabbare än vad jag hinner tänka.

Jag har som sagt alltid haft en känsla, så stor, så stark att den tagit mycket av min uppmärksamhet. En känsla som gör att jag drömmer mig bort, en känsla som får mig till att vilja uträtta underverk just nu och här. Jag får stanna upp och försöka tänka mig tillbaka och inte vara 20 steg framåt.

Idag är ett bra exempel på min känsla. Idag när jag satte på musik och dansade i köket, jag och barnen gjorde egen lera och bakade med den, barnen var så lyckliga. Sedan höjde jag musiken och började baka bröd, blåa frallor och lyssna på Håkan. Då kom känslan igen, så stark. Jag tror det var en liten lycklighetskänsla denna gång. Som var så stark, så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag bubblar.
Innan var det en känsla iväg, och nu vet jag att jag är lycklig här, med barnen, mitt liv och i mitt hem.

Visst längtar jag bort många gånger och drömmarna är så stora att de inte går att greppa. Så mycket som jag vill göra. Men just nu, just nu är jag lycklig här. Känslan som får mig att vilja dansa, vilja skratta högt och viljan att bubbla över.

 

“Jag samlar på dagg i mina blad,
jag samlar det för när jag blir törstig så kan jag dricka det och bli stärkt.

Jag samlar på solens strålar på mitt ansikte,
för när vinterns hårda kyla kommer ska jag minnas den varma värmen solen gav mig.

Jag samlar på vinden innanför min kappa,
för när solen steker och bränner släpper jag fram en vindpust och svalkar mig.

Jag samlar på noter,
för när min värld blir tyst och tom så släpper jag fram dem och förvandla min närvaro

Jag samlar på kramar,
för när du är iväg ska jag kunna ta fram en kram och minnas hur det kändes med dina armar runt omkring mig.

Jag samlar på leende,
för när jag inte har ett leende tar jag fram ett och ler stort.

Jag samlar på minnen,
för när det känns som att jag är ensam kvar så kommer jag ihåg, att du står vid min sida.”

/Sara Stjernkvist

Imorse var jag ute hos kaninerna och sedan när jag såg bilen så brast något i mig. Glädjen försvann och allt blev så jobbigt. Bilen var täckt med tjockt lager is. Jag startade bilen, satte på högsta värmen och började skrapa, men oavsett hur hårt jag tryckte så försvann inte isen. Medan jag stod där och frös ihjäl i 10 minusgrader så gick en tanke igenom mitt huvud. Det måste ha bilvit något misstag när Gud skapade vintern för detta är SINNESSJUKT. Jag var helt knäckt. (Kanske låter löjligt i någras öron men jag är så frösen av mig att jag knappt vet hur det känns att vara varm/svettas)
Sedan när jag körde till Olofström för att hämta mina Mary Kay produkter så var det som att Gud bara öppnade himlen och lät solen skina starkt och hela landskapet var så vackert som i en saga, varje snöflinga som är skapad av Gud på ett unikt sätt låg på träd, mark och buskar. Det var så vackert så jag utbrast ett stort förlåt till Gud för att jag misstrodde honom med att ha gjort ett misstag. Det var så vackert…

Efter dagis idag så åt vi mellanmål och sedan åkte vi till tandläkaren då Gabriel hade en tid där idag. Perfekta tänder med en underbar tandhygienist som jag haft hela mitt liv och som nu barnen och Leo har med 🙂

När vi kom hem hjälptes vi åt att laga pannkakor. Barnen räknade alla ingredienserna som skulle i, sedan hällde de i dem och blandade och sedan fick de hjälpa mig att vända dem i stekpannan. Vilken glädje! Jag för min del står väldigt mycket i köket, bakar och laga mat, servera mat och städar och diskar, ge djuren mat m.m. så när barnen får göra det som mamma gör så älskar de det!

Hemskolning?

Men vi då?

Vad tänker jag då i allt detta med hemskolning och alla de alternativen som finns att välja på?

Ja, tyvärr så är inget av detta ett alternativ i Sverige. Detta är väldigt sorgligt då jag verkligen tror på detta sättet att lära sig. Det gör mig uppriktigt ledsen. Det är en sådan sak jag kan ligga vaken på natten och tänka på. Det finns så bra alternativ till skolan och så mycket bra saker man kan göra.

Jag gick upp till barnen igår kväll när de somnade, pysslade om dem lite smått utan att väcka dem och när jag såg mina pluttar ligga där, så oskuldsfulla så ville jag lova dem ett liv med bara glädje, bara lycka, en bra skolgång, framför allt en LYCKAD skolgång. Men det är inte en sak jag kan lova. Det finns många anledningar för varför jag inte tror på skolsystemet och varför jag inte skulle vilja sätta dem i skolan, men en anledning är för att jag själv vantrivdes där. Det finns ärligt talat inte många positiva saker jag kan säga om skolan. Många gånger tycker jag att det är för jobbigt att gå förbi skolan att jag vägar att göra detta.
Detta är något jag bearbeta och inget jag för över på barnen. Det är för många barn och för få vuxna för att kunna tillfredsställa alla barnens lärande och se så att barnen mår bra i skolan. Det finns säkert toppen skolor här i Sverige med, det är jag säker på och många, många barn trivs säkert i skolan. Min bön är att mina barn med kommer att göra det.

Skulle det bli lagligt i Sverige att hemskola så skulle jag och Leo göra en egen blandning. Vi skulle välja att följa Sveriges läroplan men samtidigt kombinera så mycket med unschooling som vi skulle kunna. Ta vara på barnens intresse, nyfikenhet och vetgirighet är något jag brinner för (och barnen med) så så skulle vi gjort det hela. Vi skulle ta dagen lite som den kommer, sova tills vi vakna, ta det lugnt på morgonen och sedan lära under hela dagen med mycket pauser och göra lärandet roligt!

Som sagt, Sydöstran har hört av sig och på torsdag ska vi göra en intervju med dem. Min bön är att Sverige kommer att komma på rätt spår och se hur bra hemskolning faktiskt funkar! Detta är en fight jag inte kommer att lägga ner.

När det är något som är värt att kämpa för då KÄMPAR man!

Dagen. Vi har varit utan tv i ett halvår ungefär tills vi skaffade det igen nu i december med tanke på att den är praktisk och ha när jag är ensam halva veckan och kan inte alltid vara på samma plats som barnen. T.ex när jag är i källaren och tvättar eller eldar, eller när jag är ute och titta till kaninerna och ger dem mat.

Så innan när barnen vaknade tidigt så gick vi upp tidigt men nu ligger jag gärna och drar mig lite och går inte upp innan sju för barnen sitter som ljus vid tv:n där nere 🙂 Måste säga att dagen blir lättare när man slipper gå upp vid 5 😉

Idag har vi varit ute i trädgården lite. Jag tog båda kaninhanarna, Silver och Gecko och släppte de lösa på trädgården (en i sänder) och det tyckte de var såå roligt, att få hoppa lite grann.
Sedan gick vi in och drack varm oboy/choklad och åt puffar och efter det målade vi med lite med akrylfärg och hade mysigt.

Än sålänge är dagen inte slut (men jag är) så vi får se hur det blir härnäst. Vi ska äta mat och kanske baka något tillsammans, ja vi får väl se..

Worldschooling

Det är när barnen lär sig av världen och har hela världen om sitt klassrum.
Worldschoolers kan vara familjer som radical unschoolar eller som kör hemskolning med läroplan och allt, därav kan det passa olika familjer. Familjerna reser både långa och korta resor.

Det kan vara familjer som sålt allt vad de äger och är ständigt på resande fot och är digitala nomader, det kan vara familjer som åker kortare resor flera gånger om året eller kan det vara familjer som stannar kvar i landet och bjuder in folk ifrån andra länder, laga mat ifrån olika länder, tittar på olika sorts filmer, läser böcker om världen m.m. Det finns många sätt att göra detta på. Men det hela handlar just om att barnen lär sig medan de reser och lär sig om olika länder, kulturer, religioner och så.

Idag har jag haft en dålig dag. Varit trött, haft huvudvärk och mått illa från och till. Tankarna har rullat på som vanligt här hemma och ibland är det nästan lite skönt att bli dålig en dag *missuppfatta* mig rätt. Få tänka ifred är en viktig punkt för mig, att kunna tänka klart, att få spinna vidare och vidare och vidare.. På gott och ont..

Barnen och Leo bakade chokladbollar till mig, jag åt nog mest, stoppade munnen full medan jag sa till barnen att bara ta en, haha!

 

Radical unschooling

Jag håller inte med om allt och det är inget jag skulle kunna göra, känns lite som fri uppfostran men ändå inte. Unschooling blandad med hemskolning är något jag skulle kunna men inte radical unschooling.

Så vad är det? Jo, om jag förstått det rätt så drar man det så långt att man låter barnet bestämma rutinerna. Som att barnet ska lära sig vad sina gränser går själv. Genom att gå och lägga sig när de vill, så lär de sig tillslut att gå och lägga sig när de är trötta. Genom att de äter när de är hungriga och vad de är hungriga på. Tillslut lär de sig vad man ska äta för att bli mätt och må bra av. Genom att kolla på tv, mobil och spela så mycket de vill så lär de sig tillslut att stanna när de fått nog och inte titta vidare bara för att de kan utan att de själva reglerar, precis som vi vuxna gör. (tv, mobil och dator kan man använda till mycket lärande med)

I början av radical unschooling (om man inte hållit på med det sedan barnen var små) så testar barnen gränserna genom att kanske äta massa onyttigt bara för att se om föräldern menar allvar med att de själva får bestämma. De är uppe läääänge bara åter igen, för att se om föräldrarna menar allvar och sedan lär de sig att när de är trötta går de och lägger sig. Detta kan hålla på länge, men allt handlar om att lita på barnens inre vishet och vetgirighet.

Detta är intressant! Jag läste ett exempel. Jag kommer hem ifrån jobbet och vill bara gå och lägga mig i soffan och äta något och ligga där tills jag är trött och vill sova, men då kommer någon och säger till mig att jag ska äta precis detta nu, sedan duscha och gå och lägga mig. Då kommer jag inte att bli så glad. Jag känner inte alls för att äta just detta, och jag orkar inte duscha och vill inte gå och lägga mig utan titta på tv och då blir jag sur. Samma gäller barnet som blir hela tiden tillsagd vad den ska göra. Man ska lära barnen att lära känna igen sina signaler.

Låter rätt slappt att vara förälder till det men det är det inte utan att ständigt vara närvarande, precis som unschooling. Unchooling handlar om sättet man lär sig kunskap på medan radical unschooling tar det till alla områden i livet och inte bara lärandet. Man “utövar” unschooling i lärandet men som sagt, radical unschooling tar det till alla områden i livet. 

Vad tycker ni?

Ja.. vad ska jag säga. Ni som känner mig och Leo vet lite hur spontana vi är! Jag älskar att vara spontan! Det blir en speciell känsla i kroppen när man inte planerat vad som ska hända, man kommer på det och man gör det NU! Åååh…den känslan asså, den är oslagbar.

Igår på jobbet kom jag på att jag ville till naturhistoriska museet i Göteborg som idag. Så runt 21 på kvällen så bestämdes det att vi åker morgonen dagen efter klockan 07:00, och så blev det. Leo körde en bil med barnen och jag, mamma och Emma körde en annan. Vi hade en underbar dag! Jag älskar historia, museum och allt som har med detta och göra. Jag blir extas av historia, att veta saker och lära mig mer. Så ååh, underbart..

Mot slutet fick barnen bestämma vad de ville ha i butiken så de ville ha ett varsitt teleskop och så blev det. Stolta de blev mina älskade pluttar.

 

 

Idag var det unschooling som jag skulle skriva om, detta är spännande och något som jag inte hade en aning om att det var möjligt! Jag har beställt hem lite böcker om det och läst på och jag måste säga att det är verkligen fascinerade!

Unschooling byggs på barnens nyfikenhet att lära och det byggs inte på läroböcker, läroplan och lektioner. Barnen lär sig av naturliga livserfarenheter i verkligheten snarare än en traditionell skola. Det finns ingen ålder då allt ska nås utan ett barn kan t.ex. lära sig läsa när hon är 4 eller 12 år. Är barnet inte intresserad av att läsa så gör man ingen stor sak av det för det kommer. Hon kommer att märka för att kunna förstå den här boken själv, för att kunna läsa den instruktionen, för att kunna läsa receptet m.m så måste hon lära sig att läsa och då kommer det naturligt utan press och tvång. Nyfikenheten och vetgirigheten behålls snarare än att det blir kvävt av att man måste lära sig det samtidigt som alla andra.

Det är det som är skönheten med unschooling. Barnen har ingen PRESS att lära sig något, ingen läxa hemma för att komma ifatt. Barnet kan gå och lägga sig trygg och nöjd med de “resultaten” de åstadkommit under dagen utan att kanske ens tänka på att de åstadkommit det.

Om ett barn är intresserad av något så är det förälderns uppgift att visa barnen hur de kan lära sig mer om det de är intresserade av. Om ett barn är super intresserad av Minecraft så utnyttja man det och så lär de sig hur man spelar, hur man läser instruktionerna, man kan ta fram historia runt det, osv osv. När barnen säger stopp så är det stopp. Man lär barnen att HITTA fakta, man serverar inte dem fakta. När de lärt sig använda internet kan de använda det till att söka upp det de behöver, lära sig leta i ett bibliotek m.m.

Unschooling handlar mycket, som sagt, om livserfarenheter. Man sätter barnet i en miljö som är intressant att lära sig. T.ex. mina barn älskar alla djur, då menar jag alla. Från fästingen till tigern. Idag var vi som sagt på naturhistoriska museet och kollade på djur och skelett. Barnen gick runt och kollade, där de stannade, där berättade vi om det som stod och fångade deras nyfikenhet i det. Många djur sprang de förbi men där de stannade där lärde de sig. Istället för att lära sig exakt de djuren man lär sig i skolan, på exakt det viset, så gör vi det verkligt, av deras nyfikenhet. När de inte ville mer släppte vi det och gick vidare, och där de stannade så stannade vi sålänge de ville.
De fick ett varsitt teleskop och tyckte det var riktigt häftigt, då köpte vi till en bok om rymden och så spinner vi på om allt detta tills de inte vill mer.

Miljön kan vara hemmet. I köket för den som gillar laga mat och baka, på toaletten för den som gillar rör och vatten, på trädgården för de som gillar natur och djur, framför tv:n/datorn/telefonen för de som älskar teknik m.m. Man har en intressant miljö där barnen kan frodas i deras nyfikenhet.

Precis som med hemskolning så KRÄVS det engagerade föräldrar. Det går inte att göra det halvdant för det är barnens framtid, man måste vara kreativ, svara på barnens frågor, vara närvarande och ge barnen det de behöver och hjälpa de med det de behöver.

(Detta är bara en LITEN, läs LITEN del av allt, det är OTROLIGT stort ämne att bara sammanfatta såhär, läs gärna om det, bara att söka på google)

 

 

Idag har vi alla och mamma varit på eko och i leksaksaffären, Gabriel hade presentkort sedan sin födelsedag och köpte lite leksaker. Det blev en blockflöjt, en xylofon, piratsaker och en pyjamashjältebil! Så nöjd.

Med tanke på att en reporter skrev till oss igår så ville jag beskriva lite om de olika sätten jag läst på om hemskolning. Både då hemskolning, unschooling, radical unschooling, worldschooling och sedan en blandning av allt, så som vi skulle göra ifall vi fick tillåtelse att hemskola.

 

 

#HEMSKOLNING

Hemskolning/hemundervisning är när föräldern/föräldrarna tar ansvar över barnens lärande. Det kan ske allt ifrån att man har en skola hemma till att man unschoolar. Hemskolning så följer man en läroplan som är i det landet där man bor. Man följer den och ser till att barnen lär sig det de ska lära sig för den “årskurs” de går i. Man kan göra det allt ifrån att man gör det så som i skolan, att barnet sitter i en bänk och föräldern står framför vid en tavla, skriver och lär ut, till att göra det lite som man gör när man unschoolar, man gör just det, UNschooling. Har inga direkta lektioner. När man hemskola så sitter inte bara barnen i hemmet och sedan inte lämnar det utan man besöker ofta biblioteket, man är sysselsatt socialt och gör andra saker som att kanske besöka det man ska lära sig om. Man kan t.ex besöka en bondgård när man lär sig om alla djuren, man kanske kan gå till affären och ge dem pengar och lär dem räkna och uppskattar pengar när man lär sig mattematik osv osv.

Det finns många studie som visar att hemskolade barn lyckas väl. Barnen är i en trygg miljö, i lugn och ro, med trygga vuxna. De behöver inte vänta olidligt länge på hjälp, de behöver inte anpassa hur många sidor matte de läser om de tycker det är roligt utan kan bara fortsätta. Man kan lägga upp dagarna hur man vill beroende på familjens situation. Vill man kan man ha sovmorgon och “skolan” behöver inte börja förrän 9, man kan bestämma hur många timmar som behövs på en dag, hur många dagar i veckan, hur många pauser man behöver och hur många ämnen man vill läsa på en dag. Att lägga upp dagen efter barnets tid då de lär sig bäst, och lära barnen på det sätt som passar de bäst är viktigt.
Det handlar om att ta tillvara på barnens nyfikenhet, att utnyttja den när de ska lära sig olika saker. När barnen inte är pressade att lära sig på ett särskilt sätt, vid en särskild tid, i en särskild byggnad, vid en särskild ålder, av särskilda personer så kan deras nyfikenhet att lära sig blomstra.
Sedan på något sätt gör barnen en utvärdering. Kan vara allt ifrån prov i skolan varje halvår för att de om barnen ligger kunskapsmässigt som de andra barnen, att man visar skolan genom bilder, texter, filmer m.m. att barnen ligger i kapp.

Jag har nu forskat i detta ett litet tag och lär jag pratar med människor om det så är det många frågor. Hur blir det socialt? Jo, som sagt, de är ju inte instängda i hemmet? De lär ju sig hemma (Finns enormt mycket att hämta från både internet och böcker), det menas ju inte att de inte får träffa andra barn eller andra vuxna. Det finns mängder av fritidsaktiviteter, familj, släkt, vänner att träffa.
Men, säger folk då, barn i deras egen ålder? Jag tänker då, varför är det ett tvång att barn leker med barn i sin egen ålder och inte i en annan ålder?

En annan fråga, men du är ju ingen lärare? Tror DU verkligen att DU kan undervisa dina barn? Mitt svar är JA, det tror jag verkligen! Jag har ju lärt barnen allt hittills? Mina barn kan hela alfabetet, räkna lite matte, förstå väder, och Daniel har börjat läsa lite smått och de kan så mycket mer. Det finns som sagt allt jag vill veta på internet, i böcker, i yrken runt omkring oss. Jag är t.ex. inte bra på matte, naturvetenskap, teknik, träslöjd och sådana ämnen, men min man där emot, är superduktig på det!

“En studie i Kanada visade till och med att en lågutbildad mor statistiskt sett lyckas bättre med hemundervisning än vad skolan gör med samma barn. ” – Ordagrant taget ifrån Rohus hemsida.

Jag tror starkt på hemskolning. Barn lyckas väl med det så länge det är engagerade föräldrar som älskar sina barn och tar ANSVAR över det. Det krävs mycket av föräldern för att hemskola, det är inte att ligga på soffan och slappa, utan det är ett stort ansvar, det är barnens framtid man har i sina händer.

Igårkväll hade jag Molly här över dagen och sedan spenderade hon natten här med. Barnen lekte bra hela dagen, skrattade och lekte så roligt tillsammans. Idag med.

Idag kom min älskade man tillbaka, min andra halva. Han har ett jobb som innebär att han ligger borta måndag-torsdag och sedan hemma lite på torsdagen och sen till söndagen, sen åker han iväg på måndag morgon. Han jobbar som fibertekniker på Odigo.
Detta upplägget är fantastiskt! Funkar så bra med hela familjen. Skapar mina egna rutiner på dagarna han är borta och barnen märker inte av det (Han har jobbat rätt mycket över lag innan) Och sedan får vi mer tid tillsammans eftersom han slutar redan torsdag eftermiddag!

Idag beslutade jag mig för att bära ner en byrå och göra till en pysselhylla i köket så att barnen kommer åt all färg, pennor, papper, klistermärken, penslar, pärlor m.m. och de blev överlyckliga och började pyssla direkt. Nu blir det inget projekt varenda gång de ska pyssla utan de kan ta det de behöver och när lusten faller på. (Förkläder är beställda och kommer förmodligen imorgon) 

Idag hörde en reporter av sig till mig ifrån Sydöstran. Blev lite chockad faktiskt, de hade sett att vi ansökt om tillstånd att hemskola våra barn här i Sölvesborg. Fick tyvärr avslag från kommunen, lite väntat men är väldigt besviken över det. Nu vill tidningen intervjua mig och Leo angående att vi vill hemskola. Vi har inte tackat ja ännu, måste tänka igenom det här ordentligt och även prata med ROHUS som är riksorganisationen för hemundervisning i Sverige om tips och råd.
http://www.rohus.nu/

Tänkte nu skriva lite om hemskolning/unschooling de närmsta dagarna. Har inte varit insatt i detta innan men nu kan jag inte se förbi det jag sett och hört angående hemskolning.