Alla planer, vila men ändå så mycket

Ja, igen längesedan jag skrev så jag drar lite snabbt bara så allt där hemma som vill veta vad som händer ska få reda på det. Jag har varit lite off i några dagar nu, vet inte varför men ja, så är det väl ibland. Trött utan ände!

I tisdags så var vi på forest school, riktade till hemskolade barn. Vilken glädje detta var, vi kunde ha varit där såå länge men det varade bara i 2 timmar tyvärr. Vi var i en “secret garden” som ägdes av ett par som valde att sälja huset men inte den stora fina trädgården, så nu hyr de ut trädgården till olika ändamål, så tyvärr är det inget ställe man får vara på privat.

Det var en ledare som höll i det. Barnen fick göra upp eld med fintasten och tillsammans leta reda på pinnar att tända elden med, de bakade bröd över den öppna elden med. De lekte i lerkök. gungade över den bäcken som gick där, de sågade, högg och borrade i trä för att göra egna träbåtar att segla i bäcken, de spelade trummor, klättrade i träd och mycket mer. Det var helt otroligt. Solen sken och det var så varmt och skönt, barnen skrattade och sprang runt där. Lätt det bästa sedan vi flyttade hit! Vi längtar så tills nästa tisdag ❤

Varje dag så är vi ute och går med Kate och det är så härligt.

Onsdags så åkte vi in till Chichester (Chillifester som datorn vill rättstava det till) och gick på biblioteket, barnen lyssnade medan jag läste på engelska och sedan översatte jag till dem, var ett så mysigt bibliotek! På vägen till och från biblioteket så går man igenom stan (iaf där vi parkerar, finns säkert närmare parkeringar) och just då var det en stor marknad på stan, barnen gick och kollade på allt som  var där och tyckte det var så roligt, jag var mest stressad över parkeringen. Visste inte att det var marknad så jag hade inte lagt i tillräckligt, och till råga på allt gick vi vilse! Väl hemma satt vi ute i solskenet och jag läste lite och barnen kastade frisbee, så härligt väder vi hade.

Torsdag. Var ute med Kate mellan regnskurarna. Från den härliga våren tillbaka till en annan sida av våren. Regn och mulet idag. Första regnskuren som vi varit med om sedan vi flyttat till England, det har varit duggregn en gång men inte någon regnskur, men det var det idag. Det var också härligt och jag påminde barnen att Gud skapat även regnet och utan regn hade vi inte klarat oss, alla är beroende av det, skörden, djuren, vi.
Idag bestämde vi oss för att varje dag bestämma en sak som vi ska lära oss om, och fördjupa oss i det, sålänge barnen vill göra det. Så idag bestämde de att de ville lära sig mer om star wars, så vi läste på lite om det.
Kl 12:36 skulle vi ta bussen in till Chichester. Vi tog på oss jacka, kofta, regnkläder, stövlar, ja allt for på, och sedan ut i regnet, hoppande i vattenpölar till busshållplatsen. Vi var sena men hann komma dit med 2 min till godo, meeeen väl där insåg jag att jag glömt kortet hemma!! Ååh så suuuurt!! Vi skulle in till en träff med andra hemskolade barn, i olika åldrar och vi hade sett ifram emot det så hemskt men ja, fanns inte mycket att göra. Så vi gick där ifrån, i ösregnet, hoppande i alla pölar, men istället för att gå hem direkt gick vi till vår lilla affär som ligger bara lite ifrån oss och köpte något gott där. Som folk tittade och skrattade när vi kom gående i världens skur. Vi hade det så roligt, vi njöt av det och jag kände mig som barn på nytt.
Väl hemma så släckte vi alla lampor, drog för heltäckningsgardinerna och startade star wars, första filmen! Barnen tyckte det var sååå häftigt, slutade med om bråk vem som skulle få vara Darth Vader, fick förklara att han var en super skurk, att någon kanske ville vara en hjälte? Men nej, de är svaga för alla super skurkar, SPECIELLT Darth Vader, han är ju SUPERCOOL.

52739858_120699079065005_638580494293933421_n

På kvällen sedan kom Ruby-Jean, hennes mamma och lillebror över på besök. Det var så trevligt och barnen älskar att leka med Ruby-Jean, de pratar om henne varje dag och vill typ alltid vara med henne, haha. Så roligt att de bor så nära att man bara kan springa över till varande.

Idag då. 
åh idag, jag hade så många planer för den här dagen, men ja, blev inte så mycket av det. Daniels humör har inte varit nådigt, inte mitt heller tror jag.. Så trötta, så lättirriterade och ja, bara allmänt. Vi skulle åka till en stor skog med stoooora träd här i närheten, var tanken, och ta med lunch och hela fallerullan, men ja, som sagt, blev inte mycket av det. Barnen har spelat dator/surfplatta utan internet (det får vi den 5 mars, en födelsedagspresent till mig sa Leo), jag har lyssnat på olika poddar om unschooling/gentle parenting på mobilen och läst en bok, så trötta.. Var tvungna att åka iväg och köpa mat till Kate idag, och ja, är man inte van vid att köra vänstertrafik och inte van i att köra i en storstad, KÖR INTE EN FREDAGEFTERMIDDAG!! Bad till Jesus hela vägen, tårarna rann och bilarna tutade. Ja, vilken mardröm!! Tur att det finns hemleverans på allt typ, nu får det vänta tills Leo är hemma med stora körningar! (till mitt försvar så trodde jag att det låg i närheten.. Aldrig förstått mig på kartor) Men all ära till Gud, vi är hemma!
Jaaaaaa, sen när vi väl var hemma insåg jag att jag kunde inte laga mat för vi har ju inte alla ingredienser hemma, så ja, bara att in i bilen igen och köra till Tesco. Glad att Charlotta lärde mig att det fanns ett bakhåll utan stora läskiga, trefiliga rondeller, så ja, det blir lätt att köra dit.
(Idag lärde vi oss mer om Blixten McQueen)

Nu är jag TRÖTT, barnen sover redan.

 

 

 

 

 

 

Bäck, hav, fint väder och engelsk mat

Var väl två dagar sedan jag skrev nu? Jag har varit så trött och det har varit saker hela tiden!
Just nu tänkte jag at jag sätter mig och skriver, barnen är ute på baksidan med Kate, leker och äter puffar. Jag sitter i soffan och ögonen håller på att gå ihop på mig, men än det några timmar kvar på dagen.

I förgår (lördag)
gick vi en runda på morgonen gick vi en runda och när vi gick förbi byns lilla affär luktade det nybakade choklad croissanter, så vi köpte några och åt medan vi gick. Så skönt med en morgonrunda. Väl hemma så satte vi upp krokar till kläderna, barnen och jag satt ute på gården i solskenet och lärde oss lite om olika fåglar, speciellt svanar och fiskmåsar eftersom vi skulle till havet senare, och de älskade det.

Sedan så var det en tjej här ifrån som kom på besök, hon hade lagat mat och efterrätt till oss. Någon slags ugnspannkaka med korvbitar i som man åt med ärtor och löksås, det var faktiskt gott, en särskild smak, typiskt engelskt sa hon. Efterrätten bestod av någon slags kylskåpskaka med russin, godis, olika sortes torkade frukter, choklad, ja lite allt möjligt. Detta var en smakupplevelse! Sedan satt vi och pratade och hon visade oss saker på kartan man kunde göra och så, mycket trevligt. Sedan satte vi oss i bilen och åkte till stranden, det hade varit såååå varmt den dagen men vi åkte lite senare på kvällen så det började faktiskt bli rätt kallt, barnen gick rakt ner till vattnet med skorna och allt och älskade att vara där, påminde om hemma i Sverige. Efter det körde vi till Tacobell och åt där, inte samma tacos som hemma men det var ändå bra! Det var den dagen i snabba drag faktiskt.

fafas

Igår (söndag)
var vi ute och gick en runda, helt fantastiskt vad fint vädret har varit här. Vi gick till en äng där barnen lekte i en liten bäck. De satte på sig stövlarna och plumsade i. Självklart blev de sååå blöta om fötterna och vattnet var iskallt, men både barnen och Kate tyckte det var så roligt. Daniel var så facinerad över att när han stod i vattnet så kände han strömmen där under som ville “dra” honom åt ett håll, han tyckte det var så spännande och stod där med fötterna i och kände med händerna. Gabriel gick och plumsade och sedan började han kasta stena ner i bäcken, stora stenar  plumsade det mycket med och med små plumsade det lite. De har inte varit så super förtjusta i att gå ut och gå, men nu gör vi det varje dag och de börjar tycka det är riktigt skönt. Behöver inte vara långa rundor men en liten varje dag och det blir hur bra som helst.

Väl hemma satte sig barnen vid datorerna och spelade lite medan jag och Leo satt i soffan och pratade lite. Barnen älskar att spela dator, speciellt Daniel som kan bli heeelt uppslukad av det så att han glömmer allt runtomkring. Gabriel gillar det ett tag sedan gör han gärna något annat. På kvällen sedan var det ett bad i badkaret som gällde, det är en av de bästa sakerna med huset tycker pojkarna, äntligen har vi ett badkar!!

Idag
Idag var vi uppe tidigt och kl 0800 så satt vi i bilen och åkte över en timme bort för att skaffa ett national insurance number som man måste ha för att jobba och kunna betala skatt. När vi åkte så kom jag och tänka på hur enkelt det är med barnen i bilen. De bara finner sig i att sitta där och leker med varandra, lyssna på någon ljudsaga, tittar i någon bok, ja, vi har verkligen inga problem när vi ska åka bil och det är sååå skönt.
Väl framme så var vi såååå kissiga (mest jag men även Gabriel) jag frågade efter en toa, och mannen lixom “for the children?” och jag bara “yes, hehe” och så fick vi gå på en toa för personalen. Han var noga med att berätta att det är inte en offentlig toalett, men eftersom det var för barnen så fick vi låna. Jag gick in med Gabriel, men väl inne skrek han för att det luktade, så jag fick kissa snabbt och sedan gå ut, han vägrade att kissa. Pinsamt, tur att barnen får gå på toa iaf! … så att föräldrarna med kan..! Även om min minsta inte kunde… för lukten..

Efter mötet så åkte vi inom McDonalds och åt lunch. Vi sa även hejdå till Leo då som skulle ta tåget till flyget, och flyget till Sverige. Kommer bli tomt utan honom. Fick köra hem själv ifrån McDonalds, första gången jag kör själv i England och ja, jag lever och vi är hemma iaf.

 

 

 

 

Så gick det med vår lugna dag!

En lugn dag var det som var planerat idag, haha.

Igår var vi med en församling och hade möte, det var underbart och sååå likt samlingarna vi hade hemma. Det var faktiskt underbart att känna en känsla att umgås med folk som har samma tro, samma blick och samma hjärta.
Så vi var borta till sent och barnen var så trötta när de kom hem, nöjda men trötta. Inte bara dem faktiskt utan jag och Leo med och alla däckade när vi kom hem, och det menas med att de sov lägre imorse men  jag vaknade ändå sååå trött.

Pojkarna börjar sina dagar med lek, fortsätter med lek, och avsluta med lek. Vi har inget organiserat lärande utan jag tror att man lär sig när man leker, och det märker vi så tydligt här hemma, även när de spelar spel märker man med det så mycket. Vi har köpt ett bokstavsspel som (såklart) är på engelska och sådana klossar som man bygger upp med och ska ta väck utan att det trillar.. hmm, minns inte namnet på det nu? Men när Leo och barnen spelade klosspelet så berättade Leo saker de lärde sig under tiden och man blir faktiskt överraskad över hur mycket man kan lära sig på ett litet spel.
I allt pratar vi mycket engelska och igår när jag och barnen satt och målade så pratade vi en massa engelska och de härmade mig och förstod mer än vad de kan prata. Båda försöker, de lyssnar och vill lära sig för att kunna förstå och göra sig förstådda. Jag och Leo har även pratat om att vi kanske ska ta och lära oss franska med, det hade ju varit hur kul som helst!

Så tillbaka till vår “lugna dag”. På morgonen fick jag ett sms av en kvinna som också hemskola sin flicka och berättade att vid katedralen i Chichester så har de typ en pysseldag med saker som händer, hon ville tipsa oss om det, och jag som älskar när saker händer hörde med barnen direkt och det ville de mer än gärna. Så vi gick en runda med Kate runt kvarteret och sedan hem, så läste vi bibeln tillsammans och sedan satte vi oss i bilen och körde. Det börjar gå bättre med vänstertrafiken nu faktiskt, känns fortfarande svårt och jag måste vara på hugget hela tiden, men man börja fatta det lite mer haha!

Väl inne vid Chichester Cathedral så fick de gå en “tipsrund” i Katedralen och skulle hitta olika målningar, skulpturer och fönstermålningar. Jag vet att jag sa det innan men att gå där känns så stort, det är verkligen en mäktig plats och jag är så glad över att vi kan vara där. Barnen älskar också den stora kyrkan och de ville så gärna visa sina svenska vänner den när de kommer på besök, vilket jag inte säger emot. Sedan gick vi och pysslade och lekte ute lite. Det var verkligen fullt med människor där, massa barn som lekte och sprang, pysslade och busade. Det var roligt att se och Daniel svarade på engelska när någon pratade och var så artig. Har tänkt att jag ska läsa på lite om katedralen för att sedan kunna berätta mer om den för barnen, för här är intresset på topp!

Väl hemma så lagade Leo en otroligt god middag till oss utav rester, han fick det att kännas som värsta lyxmiddagen. Dock valde barnen bara spaghetti och ville sitta ute och äta. När jag gick ut till dem för att kolla till dem så hade de satt sina tallrikar mellan alla grenar så det blev som ett bord som höll maten och de visade glatt sina “hem” för mig.

52571342_258982061689876_3354067410305941504_n

Efter maten kom Ruby-Jean över till oss. Tänk att ha det så nära att en femåring kan komma över själv, bara gå genom deras trädgård, över en liten grusgång och sedan in genom vår baksida. Så enkelt och barnen är sååå glada över henne, jag är så lycklig för deras skull. Så de var ute på grusvägen och cyklade och bara umgicks. Idag blev de oxå inbjudna till hennes femårskalas nästa lördag, tänk hur välsignade vi är!
Vi gick sedan över till Ruby-Jean och var en stund där, de firade hennes lillebror som fyllde år igår, det var trevligt att vara där. De är så lika oss på så många sätt, så det känns faktiskt riktigt bra!

Fast vi saknar, fast vi gråter, så har det gett så mycket ändå. 

Nu har vi bott här några dagar. Barnen har landat lite mer och sagt att nu saknar de sina nära i Sverige. Jag förklara att jag också saknar dem, och ibland går det inte alltid att vara nära de man älskar av olika anledningar. Vi har förklarat om skolan, om skolplikten och att man blir tvingad att gå i skolan, det är detta som får mig att gråta mest. Det är detta som får mig att sörja, sörja ett liv vi kunde levt, sörja alla man hade i närheten. Att bli tvingade iväg från sitt hemland, jag gråter när jag skriver detta, för detta är en verklighet som vi lever. Det finns inga ord kvar att säga om hur detta får oss att känna, ibland känns det som ett stort djupt hål, ett hål utan slut, utan ände. Det är ett mörkt hål som Sverige lämnat efter sig.
Barnen har gråtit vid olika tillfällen, speciellt Daniel, men vi försöker se det positivt. Det händer kanske nån gång per dag, och det är okej, det är okej om de hade saknat mer eller om de hade saknat mindre. Det är viktigt att bekräfta alla känslor, oavsett vilka det är. “Det är sorgligt, ni får vara ledsna, ni får gråta”, men jag påminner dem alltid att vi kommer komma hem och hälsa på. Många gånger räcker inte det för att trösta dem eller att de sluta vara ledsna, men varför ska de sluta att vara ledsna?

Men oftast är det skratt och glädje, de njuter för fulla muggar. Älskar vårt nya hem, älskar att det är större än vårt andra, de älskar att springa runt, och de älskar våren, att kunna vara ute ❤ Vi tycker verkligen om detta med. Genom att vi tvingades ut ur Sverige så har ett annat land välkomnat oss, vi känner glädje över detta. Tänk att vi kan få ha det såhär underbart som vi faktiskt har det! Vi är så glada över att få bo just här där vi bor. Just med de här människor, just det här området. Vi har blivit så välkomna, vi har hittat så mycket kul att göra här och det finns verkligen så mycket i närheten.
Fast vi saknar, fast vi gråter ibland, så har det gett så mycket ändå. 

Leo sa idag att det känns som en lättnad, att vi är fria. Så känner jag med. Det är en underlig känsla, att vara friare här än i Sverige. Kanske är det för att vi faktiskt får lov att leva som vi vill, eller att det bara är friare. Jag vet inte riktigt, men känslan av att vara fri släpper inte, så vi följer den och njuter.

52856735_803825789961522_1707224838457786368_o

Intressant hur man ser på Sverige i utlandet

Jag var ute och gick med Kate en runda imorse. Så underbart, gick till ängen här utanför och solen hade precis gått upp och värmde så det ångade runt alla staket och runt bäcken. Det var verkligen så vackert.

dsfsd

När jag kom hem så hade hantverkare kommit och börjat fixa vårat staket utanför på trädgården. Det var söndrigt och dant när vi kom, Kate fattade inte att det var ett staket utan hoppade över direkt, haha. Hon har inte gjort det mer, men grannen var snabbt här samma dag vi flyttade in och berättade att staketet skulle fixas, så nu är det på plats! Den andra grannen sa att de hade väntat några år på att det skulle fixas så det var roligt att vi fick det fixat så snabbt!

Sedan åkte vi till en fin och rolig lekplats i grannbyn tillsammans med två andra föräldrar som hemskola sina barn här runtomkring. Att slippa vara själv med att hemskola/unschoola är fantastiskt, helt plötsligt så finns det andra barn att var så roligt och tillfredsställande. Vi hade med oss nutellamackor, frukt och vatten och barnen lekte, klättrade och hade så roligt. Det var vår idag med, solen sken, fåglarna kvittrade, det var fullt med barn (lov) och det var riktigt härligt. De sprang runt i vårmössa och kofta och lekte och försökte prata så mycket engelska det bara gick. Det går bättre och bättre, Daniel vill så gärna prata så han lär sig hela tiden och börjat säga meningar och härmar varje ord han hör. Gabriel är inte alls lika intresserad av att prata med andra, han nöjer sig med att leka med dem och titta på dem när de pratar haha!

dgsdgd

Vi har pratat med olika människor om att vi flyttat hit för att hemskola och folk är sååå förvånade över Sverige. Hur det ens kan vara möjligt att Sverige förbjuder det, alla tror Sverige har kommit så långt och är ett perfekt land att bo i. Alla blir verkligen väldigt förvånade och tappar orden när man berättar det. Lite intressant hur man ser på Sverige i utlandet.

Sen åkte vi hem och Leo lagade en god middag till oss, och mätta och glada så gick vi till tåget. Vi åkte till till Chichester och gick inom en secondhand och letade efter ett skrivbord och ett soffbord men utan resultat, det var där vi hittade vårat köksbord, de hjälper hemlösa så det känns roligt. Vi gick vidare till en leksaksaffär där vi hittade två spel, paraply och en leksakspistol till Daniel, sedan två fina gula vårjackor till barnen. Vi gick inom Katedralen idag igen och det känns så häftigt. Det har stått där sedan 1100talet, tänk alla böner som betts, alla människor som vandrat igenom dörrarna, alla andetag som tagits där inne, alla tårar som gråtits, alla bönesvar som skett. Det finns fortfarande människor som går dit och ber och tänder ljus, det är verkligen så stort. Det blir mäktigt på något sätt, där kommer jag spendera mycket tid…

Vår dag idag har varit härlig, precis som varje dag har varit här, jag njuter varje sekund. Allt känns så rätt, vi trivs så otroligt bra och barnen har det med så otroligt bra. Jag känner mig fri, fri från ett ok som låg på mina axlar i Sverige, fri från att hålla allt inom mig, fri att verkligen kunna njuta fullt upp och förstå att nu hemskolas mina barn på riktigt, och allt är verkligen toppen.

Dagens citat ifrån Daniel för att Gabriel skulle smaka på en ny yoghurt:
“Gabriel, smaka! Den är supergod och nyttig, det är inget i den! ”

sfsa

Fly landet, äta mat i regn och historiefreak

Att fly landet. Det är så jag ser det som vi har gjort. Jag ser det som att om vill vi följa våran drömmar så måste vi fly Sverige. Vi kunde inte lugnt och stilla ge oss av, med allas vetskap om vad vi skulle göra. Vi vågade inte göra det känt för alla. Det har varit hot om vite, vite, socialinblandning på familjer som vill hemskola, eller folk som går emot skolsystemet i Sverige. Det är inte så att alla som vill hemskola automatiskt försumma sina barn, att barnen har det dåligt och man vill gömma dem för staten, det är faktiskt inte sant.
Våra barn har det bra! De lever sitt liv som de vill, med lek, bus, spel, datorspel, pyssel och massa upplevelse med familj och vänner. Det är faktiskt så. Jag ser inte varför jag måste göra som alla andra, jag tycker det är dåligt att man inte kan få se till sin egen familj och se vad som är bäst.

Det finns säkert fall då det är annorlunda, då barnen lider, då familjen gömmer barnen. Det finns säkert barn som lider i England med, med tanke på att de hålls hemma. Jag såg den här bilden på Facebook när de började prata om läroplikten här, och folk gjorde uppror för det.

ENGLAND

Även fast det känns hårt att behöva lämna allt hemma i Sverige för att kunna få lov att hemskola så ger det så mycket mer. Det känns som det finns många människor som hemskola här i området runtomkring och det finns mycket som händer, vi är inte ensamma! Det finns så mycket att få ut här för barnen så jag blir varm i mitt hjärta. Förhoppningsvis så får Sverige snart upp ögonen för hur hemskolning kan gynna barnen och så kan alla familjer (Det är faktiskt en del) som valt att hemskola få lov att komma hem till sitt land.

Vi måste stå upp för våra barn och deras framtid!

IDAG

När vi vaknade imorse så var Gabriel inte alls kry, han skrek, grät, näsan rann och han hostade så mycket, men ju mer dagen gick blev han bättre och bättre.
Jag gick ut en runda med Kate imorse runt Bosham. Gick till en stor äng/åker, fåglarna kvittrade och det var en bäck där, vattnet porlade och det blir ett perfekt ställe att ta med barnen på. Helt underbart!

Idag har det varit mycket uppackning och fixning. Kl 10 kom vårt köksbord, nu slapp vi att sitta på golvet och äta mat, men.. De som lämnade det fick inte in det med Leo utan det blev stående där ute. Leo var så trött på att sitta på golvet att äta så vi fick äta mat ute, haha.

Dock frös jag och barnen efter ett tag när vi ätit i lite smådugg, så vi gick in, så Leo satt ute och åt resten av sin måltid själv där ute.

m,,.m,

Men sedan kom vår vän och hjälpte till att flytta in bordet!

Efter mycket om och men så kom vi äntligen iväg till Chichester för att fixa ett bankkonto till oss, det tog sån lååååång tid och det var en sådan process. De skulle ha proof of adress så vi kunde inte få ett bankkonto förrän vi hade en räkning, vilket vi fått nu, sedan skulle de ha adress sen två år tillbaka och så vidare och vidare. Men, ja, nu är det fixat! Sedan åt vi mat på subway, så gott tyckte jag och Leo men inte barnen nehe. Efter gick jag och barnen till Chichesters katedral och kollade. Dock var inte barnen så bra på att vara tysta (haha) och att inte springa (hehe) men det gick bra ändå! Jag som är ett historiefreak tyckte det var hur kul som helst, bara för det åker vi dit imorgon med 😀

Sen vidare till Tesco och handlade mat och så, igen. Tar det i omgångar, handlat lite varje dag vad vi behöver här hemma!

Nu är vi hemma och barnen är helt slut så nu vill de nog snart sova ❤

Skulle fixat bilder på huset idag men min dator krånglar så får inte in en bild! Suck.. Leo får kolla på det imorgon…

Äta mat på golvet och denna vänstertrafik!

Andra dagen i England. Vi vaknade när det fortfarande var lite mörkt ute men dagen kom snabbt med solsken och vårvärme. Hela huset blev ljust, vi släckte varje lampa och det var helt underbart! Jag tog Kate på en promenad i området här omkring och tittade runt lite. Det var snödroppar, påskliljor ute längst vägarna och folk som rörde sig runt omkring. Det var så vackert och jag njöt och tackade Gud!

Hela morgonen gick åt för att plocka undan, sätta in och städa. Även om vi inte tog med oss möbler och massa massa saker så blir det en hel del som ligger på golvet med tanke på brist av möbler. Leo och barnen satte även ihop deras sängar där uppe i deras rum. Barnen hamrade, skruvade och kämpade på. Sådan kämpaglädje och vilja att faktiskt hjälpa till. Jag tvingar aldrig mina barn att hjälpa till utan jag frågar om hjälp och säger att den skulle uppskattas men vill de inte sedan så är det okej. I början när jag började göra så tänkte jag att jag kommer aldrig få hjälp, men det är raka motsatsen. De vill hjälpa med att städa, skrubba, laga mat, tvätta, tömma och sätta in i diskmaskinen osv. Det är så roligt att se för det kommer av ren och skär vilja, de VILL, därför hjälper de mig. Jag skulle inte vilja ha hjälp motvilligt efter massa tjatande, jag vill att när jag får hjälp ska det vara för att de vill, och så är det här hemma.

fbt
fbt

Efter det var det ut igen med bilen! Super nervös. I Sverige när jag kör så kör jag säkert, jag tänker på ifall jag verkligen klara det och sedan kör jag. Här måste jag lära mig, med en man som sitter bredvid som kan lika lite som jag, haha! Det är inte det enklaste! Vägen till Tesco känns det ändå som jag kan, förutom, dessa rondeller där man ska köra helt bakvänt. När jag gick i körskolan fick jag aldrig lära mig att kära i dubbelfilig rondell, och tänk er då, att här kör jag i dubbelfilig, I VÄNSTERTRAFIK! Kära nån asså. Jag gjorde ett fel i rondellen, jag missade en bil, de tutade på mig rejält, jag fick panik och bromsade och Leo skrek bredvid mig “MEN BARA KÖR!” så jag gasade och kom darrande ut ur rondellen. Krissituationer är inte min starka sida, jag blir handlingsförlamad, så tack älskade Leo för att du fick mig att agera!

 

Jaja, väl i affären så handlade vi både mat och saker till hemmet, en dammsugare, grytor, ungssäkra formar m.m. När vi flyttade hit bestämde vi för att ta väck allt plast i huset som vi kunde, så nu är det bland annat inga plastbunkar och plastredskap här hemma och det känns skönt, det känns skönare i handen att hålla. Sedan bestämde vi med oss för att ta bort allt med teflon så det har vi med tagit bort. Ett steg i rätt riktning!!

Väl hemma lånade barnen min dator och spelade lite. Än sålänge har vi inget internet här hemma, men vi ska in till stan imorgon och se om vi kan fixa det, och då ska vi sätta upp barnens dator. (Ska fixa någonstans att sätta på den med.. Har inget skrivbord eller så) Hemma i Sverige hade de en varsin men jag kunde för allt i världen inte packa in mer än en dator så här får de dela tills vi kan köpa en till.

Kl 14:30 gick vi över till våran vänner som bor på andra sidan vägen, eller, våran tomter möts typ så när de väl skaffat en grind så kan barnen springa mellan varandra. Barnen träffade dem för första gången och de lekte såå bra. De har en flicka på 4 år, snart 5, och en pojke på 2 år. Mamman är svensk så de kan svenska med. Så roligt att ha vänner så nära och att barnen leker så fint tillsammans!

Efter det gick vi hem och barnen spelade lite till, sedan åt vi middag, på golvet, precis som frukosten, eftersom köksbordet blir hemkört imorgon ifrån secondhand. Perfekt!

Vår dag har varit fin, lugn och skön men ändå en massa att göra. Nu sover Daniel och kl är 19:12 här, Gabriel sitter bredvid och ska upp och sova nu.

Imorgon ska jag lägga ut bilder på vårt hus, förhoppningsvis så är det väl lite mer i ordning.

 

En packad bil och att köra på fel sida vägen

Jag skulle skrivit igår kväll men det var så mycket igår! Vi däckade kl 20:00 i sängen och orkade inte röra en fena till.. Så nu sitter jag och skriver det här till frukosten.

Vi körde hela natten. Jag körde ifrån Sverige vid ca 15:30, sedan körde jag till Danmark, sen till Tyskland, där körde Leo i ca 2 timmar, sedan körde jag resterande och sedan in i Nederländerna och runt 5:30 tog Leo över och körde hela vägen till färjan i Frankrike och sedan in i England och vi var framme vid huset runt 15:30.

Jag har sovit så dåligt hela denna veckan, Leo har varit iväg på Öland och jobbat och jag har varit själv hemma med barn, djur, städ och packning och det har varit väldigt tufft faktiskt. Natten till den 15:onde sov jag ca 3,5 timmar och vaknade helt utslagen, men det var bara att fortsätta att kämpa på. Målet var att komma iväg den 15:onde när Leo kom hem ifrån jobbet så det var bara att slita, jag hade inte riktigt något val. I huvudet gick mantrat “När vi väl sitter i bilen är slitet ett minne blott.” och så var det. Alla har verkligen varit så taggade på flytten så det var så roligt när vi väl satte oss och körde.

Barnen visste att målet med med bilfärden, det var ju att komma till England så de har varit så lugna hela vägen, inget bråk och skrik. Var det någon fråga om när vi var framme så var det av nyfikenhet, inte av tjat och trötthet. (Kors i taket, jag trodde att det skulle bli så mycket skrik och miljoner mat/kiss/springpauser) Gabriel somnade så fort som vi lämnat Höör och vaknade till när vi tog färjan mellan Danmark och Tyskland. Sedan efter där somnade båda och sov mellan 22:30-05:00. Leo sov han med, så jag satt med min Redbull, mitt godis och spelade musik och sjöng för allt var jag är värd haha! Gick ingen nöd på mig.

Kl 10:00 tog vi färjan från Frankrike över till England. 3 passkontroller fick vi åka igenom, fast på den sista var vi tvungna att öppna bakluckan. Jag och Leo kollade på varandra, skrattade och helt plötsligt så kändes det som att vi var väldigt misstänksamma, haha, men när de tog väck cyklarna där bak och öppnade bakluckan så förstod dem varför vi gjorde så. Jag hade packat det så fullt att så fort vi öppnar så trillade sakerna ut och det gick knappt att stänga den igen. De skrattade med…

Vi åt lite frukost på färjan, sedan satt jag och Leo och pratade och myste vid ett bord och barnen lekte med andra barn och övade sin engelska. Daniel tycker det är så roligt med det engelska och försöker prata med alla han möter, det är så roligt. Han är så brinnande att lära sig att prata och göra sig förstådd, han har lärt sig så mycket engelska bara på den lilla stunden vi hade varit i England.

Sen kom prövningen. Köra i England, vänstertrafik. Asså, det krävs verkligen ett ändrat tankesinne för att klara detta. Vi kom till en rondell och jag klarade inte ens av att titta (Leo som körde), det kändes verkligen så fel, sååå fel! Haha, ja man vänjer ju sig.
När vi väl var hemma och gick in i vårt hus så hade vännerna här förberett mat i kylen, skafferiet, ägg och blommor till oss! Så fint det var och vi kände oss mer än välkomna. Från att kört så långt och sedan bli mött av det här. Det värmde så mycket i våran hjärtan.

Vi började packa in alla våra saker i huset. Det tog ju inte så fasansfullt lång tid haha, då vi bara hade med oss saker som rymde i bilen och kläderna på en takboxen. Barnen sprang vändor här i huset och var så lyckliga. Huset i Mörby var ju inte så jätte stort så man kunde inte springa så mycket, här kutar de runt, kastar studsbollar och har så roligt.

Efter en stund bestämde vi oss för att åka till Tesco, det var som en STOR Ica Maxi, fast mycket större och mycket mer! Jag körde dit, första gången att köra vänstertrafik och jag tänker, det är tur att vi bor nära en tågstation!
Det var roligt att gå på Tesco och småkolla, men barnen var inte så jätte haj på det då de var väldigt trötta, så vi gjorde det rätt så snabbt åkte hem och lagade lite mat. Sedan var barnen så trötta så de gick och la sig och somnade på fem röda sekunder.

Denna dagen har varit så spännande, så rolig och tillfredsställande. Idag berättade vi för barnen med om varför vi egentligen flyttar. Vi berättade för dem om skolplikten, om läroplikt i England och om vi hade stannat i Sverige så var de tvungen att gå i skolan. Daniel ropade rakt ut och att han vill alltid bo i England!

52281299_821432374870887_7278777365403009024_n

davdavdav

Nu flyttar vi till England!

Ja, efter fram och tillbaka VART vi ska flytta i världen så är vi äntligen utanför Sverige. Vi ska flytta till England, Bosham i West Sussex. Nycklarna till huset vi hyr hämtade jag och Leo den 1 Februari då vi var i England och fixade lite saker. Vi är så tacksamma för all hjälp vi har fått påvägen!

Checklistan har varit lång med försäkringar, sjukvård, tandläkare, gym, saker som skulle säljas, hus som skulle hyras ut osv. Checklistan för att komma till England har också varit lång för den är nästan likadan fast tvärt om. Försäkringar ska skapas, sjukvård fixas, hus hyras osv. Vi kör från Sverige till England, genom Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien och Frankrike och tar sedan färjan över med bilen. Just nu är vi i Danmark och precis påbörjat vår färd och ska köra hela dagen och natten. Jag och Leo turas om att köra och barnen sover i baksätet. Vi kommer såklart att stanna och sträcka på oss och ha kissepauser (Kate är ju också med i bilen). Det tar ca 17 timmar att komma fram om man sträckkör, så vi får se hur lång tid det tar för oss, jag håller er uppdaterade och ska försöka skriva ett inlägg varje dag den första tiden!

Men varför i allsin dar flyttar vi?! Första, och egentligen den enda anledningen är att vi vill unschoola våra barn. Till förskola och så har vi bara sagt att det är för att Leo ska starta eget företag och att det är enklare i England, och det är sant, men inte hela sanningen. Att vi vill hemskola är därför vi flyttar men för att vi flyttar så är det bäst för oss att Leo startar eget och hyr ut sig till ett företag i Sverige.

Vilken process detta har varit med tankar, känslor och beslut som svävat runt omkring oss det senaste halvåret. Jag vet att det är många som inte hade en aning om att vi skulle flytta. Vi har inte sagt detta till många på grund av rädslan för skolplikten. Som ni vet så MÅSTE man gå i skola i Sverige och att det är olagligt att erbjuda någon annan undervisning, vi ville inte ens veta vad det blir för konsekvenser av att ha dem hemma emot lagen. Vi har inte ens vågat prata om det så mycket, utan hållit det inom oss, alla tankar och känslor och det har varit svårt, för mest av allt vill jag bara berätta för alla om våra planer, men det har vi inte gjort. Jag ber om ursäkt om någon/några blir upprörda för att vi inte berättat något, men det var för vår familjs bästa, jag hoppas ni förstår, men nu är i utanför Sveriges gränser, påväg till vårt hus i England, så nu! nu kommer det med buller och bång!

När jag upptäckte hemskolning för ca ett och ett halvt år sedan och allt vad det innebär så öppnades en ny värld för mig. Men när kom jag in på unschooling så kände jag att detta är så jag vill leva och det är detta jag vill ge mina barn. Vi kämpade i Sverige för att få lov att hemskola. Vi har skrivit till kommunen och utbildningsministern, varit intervjuade i tidningen, jag har skrivit under upprorslappar, jag har skrivit på bloggen och ja, allt jag kunnat tänka mig, men det har inte gett oss det resultatet vi hoppats på. Det är fortfarande inte tillåtet att hemskola eller ens tänka tanken på att hemskola i Sverige. Jag har vetat sen första stund, att om jag inte får lov att hemskola i Sverige så måste vi lämna landet. Jag har vetat detta rätt länge nu så jag har landat i det, men med Leo kom det liiite senare. Han var inte lika övertygad som jag att unschooling är rätt väg för oss att gå, men ju mer vi pratade och läste på om det och pratade med andra som gör det så blev vi på samma sida. Nu är vi båda med i beslutet och vi är så nöjda. Här i England kommer Leo att starta ett eget företag och hyra ut sig själv till kunder och just nu kommer han att jobba ungefär som han gjort innan.

Så beslutet var lätt. Vi måste lämna vårt kära fosterland. Beslutet att unschoola har varit enkelt, för det är det livet vi vill leva, det är det vi vill ge våra barn.
Konsekvensen var att lämna våra familjer kvar i Sverige och det har inte varit enkelt.. Det är en omställning för föräldrar och syskon och den har varit svår. Alla nära och kära är kvar men vi åker. Vi kommer såklart att komma hem på besök för att hälsa på alla vi håller kär. Jag vill tacka min underbara mamma och pappa för att de har fostrat mig till att ha mod att gå emot strömmen för det jag tror på. Att de har gett mig självförtroendet att tro på mig själv, att älska Gud och älska våra medmänniskor.

Jag tycker att Sverige har svikit barn och ungdomar i skolfrågan. Att tvinga in alla barn i en ram, i ett system som inte passar alla. Att säga att alla barn älskar choklad, men det finns barn som gillar surt godis.
Att alla barn från de är sex år ska gå upp tidigt på morgonen, sättas i skolan och sedan vara inne i ett system hela livet ändan tills de går i pension. För mig är det galet. Alla ska lära sig samma sak, och kan man inte det så får man F och få inte studera vidare på högre höjder.

Barn som kanske inte kan studera med liv runt omkring sig, barn som inte är redo att lära sig det som lärs ut ännu, barn som inte kan sitta still, barn som inte trivs med sina klasskamrater, barn som blir mobbade, barn med allergier. Vad händer med dem? De som inte orkar gå upp på morgonen för de har sovit dåligt? Barn som har en annan tidsrytm? Barn som faktiskt bara vill leka och vara barn. Jag blir så ledsen så jag vill gråta. Detta är inget våra barn ska in i.

Våra barn ska få vara barn. Våra barn ska få leka, lära sig lusten att lära, lära sig när de vill lära sig utan tvång och utan press. Barnen kommer att lära sig för att de inte har någon som hänger över dem och tjatar om betyg. Våra barn kommer få se världen som den är. Våra barn kommer att få lära sig hur man räknar med riktiga pengar, de kommer att lära sig att prata med vuxna, lära sig problemlösning i verkligheten, inte genom en bok. De kommer att få vänner över åldersgränserna. Jag kommer ha äventyr med barnen, de ska få lov att lära sig genom att vara ute i naturen, genom att ha roligt. För vet ni? Barn lär sig när det är roligt genom lek. Jag vet att livet inte alltid är en dans på röda rosor, jag vet att de inte kommer kunna att sova sålänge de vill och alltid göra det de vill, jag vet det. Men när de vet vad de vill göra, så kommer de att kunna lära sig med lust, nyfikenhet och vilja.

En annan anledning som vi har för att unschoola våra barn är att vi tror att barn är en gåva ifrån Gud. Vi tror att vi har fått barnen för att ta hand om dem, lära dem om Gud och att gå på hans väg. Vara förebilder hur man älskar människor, hur man talar, hur man agera, hur man är Jesus lärjunge.

Nu kan jag säga det på riktigt. Vi unschoolar våra barn.52025762_357937448133812_2871465106602983424_n

Min sammanfattning

2018.

Vilket omvälvande år. Det var ett sådant händelserikt år så att jag kommer för alltid minnas just detta året. På gott och ont.

Året började med att Leo bytte jobb. Nu jobbar han med fiber på ett annat företag och där trivs han så bra. Hela året har han jobbat måndag- torsdag och sedan ledig fredag – söndag och det har passat oss så bra med långhelg. Det var en omställning men en välkomnande sådan efter hans förra jobb. Helt plötsligt fick vi en extra dag i veckan att umgås tillsammans och hitta på saker och det är så härligt.

I Mars köpte vi även ett hus. Det var renoveringar att göra, jobb på helgerna när Leo var hemma och på vardagarna var även jag och barnen där och jobbade, så vi hade FULLT upp. Men! Vilket hus, vilken dröm, vilken trädgård, vilken tystnad! Det har verkligen varit en dröm. På sommarn låg jag i hängmattan, barnen lekte ute hela dagarna och jag bara njöt av värmen, det var som att jag var tvungen att nypa mig i armen för att se om det var verklighet, för det var/är för bra för att vara sant. Vi är så tacksamma för det här huset, för läget på huset. Sommaren var helt fantastisk.

Sedan kom September. Livet stannade, mitt hjärta stannade. Jag fick ett samtal av Leo som berättade att en av mina bästa vänner tagit sitt liv. Först trodde jag allt var ett skämt, jag kunde inte ta in det. Sedan brast det. Jag grät och grät, jag anklagade mig själv och mörkret var så djupt, utan slut och utan ände. För mig har det fortfarande inte gått in. För mig är det fortfarande en mörk mardröm och vissa stunder så slår mitt hjärta så hårt att jag bara vill skrika. Jag trodde inte mörker kunde vara så mörkt. Jag saknar henne varje dag, hon är i mina tankar varje dag. Hur skulle hon inte kunna vara det, min fina Emma. Hennes liv har påverkat mig så mycket i så många år. Hennes tro har påverkat mig mycket. Den kommer jag alltid att minnas, hennes kärlek för Jesus, hennes omtänksamhet, livfullhet och givmildhet kommer jag aldrig att glömma.

Två av mina andra vänner lät mig vara med på deras förlossning. Jag fick vara med när en underbart vacker flicka föddes. Deras samspel förlossningen var otrolig, de var sammanlänkade, som ett och en fröjd för ögat. Grattis igen mina vänner ❤

Jag och min mor har varit i London. Vilken resa! Vi hade det så roligt, såg så mycket sevärdheter och gjorde många saker. Vi tittade på big ben (fast den renoverades) vi gick på ett stort akvarier, vi var på oxford street och shoppade, vi var vid Tower of London och Winter wonderland. Vi hade en fantastisk resa!

Precis innan vi åkte födde vår älskade Kate TOLV små valpar, tre tikar och nio hanar, dock dog en hane.. Så vi har fullt upp här hemma. Det är kiss och bajstorkning, matning och gosning, lek och bus, livet är full rulle nu men det är helt fantastiskt med dessa valpar!

Ja, som sagt. Det har varit ett händelserikt år, och tror att 2019 med kommer att bli det. Vi har många planer gällande detta året och jag ser fram emot det med glädje.