Nu var det ett litet tag sedan jag eller Sara skrev här, det har varit ett litet hektiskt liv för oss, som ni flesta kanske vet. En liten panikflytt till England (jag tror Sara kommer skriva om detta mer sen), mycket stress på jobbet som man brukar alltid se så här när det börjar närma sig årets slut, men också att jag gått tillbaka till skolbänken! (jag tänkte faktiskt utnyttja fribeloppet hos CSN igår hehe)
Jag sökte först en kurs som var inriktad på mitt jobb, men kom inte in på den, men nästa år ska jag nog söka den igen. för den verkar bra för min del. MEN jag kom in på en pedagogikkurs (Pedagogik i arbetsliv, utbildning och vardag) som en fristående kurs. tänkte den kan vara intressant. Vilket den är, men snacka om att man märker att man inte varit med i skolans(universitets) värld på ett tag. Det som är intressant är ju att denna kursen fokuserar på pedagogik som ämne/vetenskap mer än att man blir “pedagog” eller hur man ska säga. Det som jag fått ut ur kursen och kurslitteraturen är det som vi nog alla håller med om i detta forum. Att skolan är ett verktyg för att påtvinga tankar och stöpa alla i samma form.
Redan sedan antiken fann “skolan” tillgänglig för fria män då såklart, och dess syfte var att utbilda dem i samhällets kultur och kunskap inte nödvändigtvis att alla ska ha samma lära, men på något sätt satte de grunden på hur man ska tänka och använda retorik, sen var man brett oense om kunskaperna. Men systemet och kulturen var det som man lärde sig. Samma sak under stormakts tiderna (gör lite snabba hopp) så tog man kontroll över utbildningscentrumen ganska snabbt för man vet och insåg makten utbildning centren har, och att man ville inte ha en överklass elit (då det var dem som blev fick utbildning på den tiden) som lärde sig av de som var lojala till den gamla makten. Under 1800-talet när industrialismen och urbaniseringen började eskalera. Så behövde makt-eliten uppfostra folket, samtidigt att man hade fler på samma plats på mindre ytor och vilket skapade att många yngre personer behövde verksamhet om dagarna. Man skapade de första skolorna och skolplikten för att egentligen “uppfostra” befolkning, lära dem grundläggande kristen lära och etik, grundläggande språkkunskaper och matematik. Samt samhällslära. för att skapa duktiga medborgare som sedan kunde arbeta. Medans makt eliten fik utbildning i grekiska, latin, filosofi, historia, “kultur-ämnen”.
Med denna nyförvärvade kunskap så får det mig att tro på hemundervisning mer. Man ser den röda tråden i att kontrollera befolkningen genom skolan och fostra dem till samhället. Sverige som har ganska stort samhälles ideal med stark socialism (inget ont om socialismen så mer än de statsapparater och byråkrati den skapar) under i stort sätt hela 1900 talet. har byggt på att skapa samhällsnyttiga apparater som måste fungera för att om någon av kuggarna börjar gå ojämnt tappar allt balans. Så är jag bara tacksam över att vi valt lämna Sverige och valt hemundervisa våra barn. Dock så kör vi inte så mycket unschooling just nu, självklart fokuserar vi på barnens intressen och liknande. men vi kör efter ett läromaterial och lite mer fasta tider och struktur i vardagen.
Men för mig är det egentligen det unschooling (som svensk) handlar om, att lämna skolapparaten för att skapa fria individer som vi som föräldrar ansvarar för. Som vi som föräldrar ansvarar för att ge bästa förutsättningar. Att försöka träna dem som kunskaps törstiga pojkar som vill nå längre, att bli bättre. Att göra något med livets resa, och inte fastna i ett 7-16 svensson limbo. För det är inte målet som är målet med livet utan resan. För alla kommer till samma mål i det här livet. utan vad vi fyller livets resa fram till målet som gör skillnad. Detta är en ovärderlig kunskap jag tror vi kan lära våra barn, som de skulle ha svårt att greppa i skolan. Att de har full potential att nå dit de vill och de behöver inte spela systemets spel för att nå dit.
SaraIsabella 