Nu har vi bott här några dagar. Barnen har landat lite mer och sagt att nu saknar de sina nära i Sverige. Jag förklara att jag också saknar dem, och ibland går det inte alltid att vara nära de man älskar av olika anledningar. Vi har förklarat om skolan, om skolplikten och att man blir tvingad att gå i skolan, det är detta som får mig att gråta mest. Det är detta som får mig att sörja, sörja ett liv vi kunde levt, sörja alla man hade i närheten. Att bli tvingade iväg från sitt hemland, jag gråter när jag skriver detta, för detta är en verklighet som vi lever. Det finns inga ord kvar att säga om hur detta får oss att känna, ibland känns det som ett stort djupt hål, ett hål utan slut, utan ände. Det är ett mörkt hål som Sverige lämnat efter sig.
Barnen har gråtit vid olika tillfällen, speciellt Daniel, men vi försöker se det positivt. Det händer kanske nån gång per dag, och det är okej, det är okej om de hade saknat mer eller om de hade saknat mindre. Det är viktigt att bekräfta alla känslor, oavsett vilka det är. “Det är sorgligt, ni får vara ledsna, ni får gråta”, men jag påminner dem alltid att vi kommer komma hem och hälsa på. Många gånger räcker inte det för att trösta dem eller att de sluta vara ledsna, men varför ska de sluta att vara ledsna?
Men oftast är det skratt och glädje, de njuter för fulla muggar. Älskar vårt nya hem, älskar att det är större än vårt andra, de älskar att springa runt, och de älskar våren, att kunna vara ute ❤ Vi tycker verkligen om detta med. Genom att vi tvingades ut ur Sverige så har ett annat land välkomnat oss, vi känner glädje över detta. Tänk att vi kan få ha det såhär underbart som vi faktiskt har det! Vi är så glada över att få bo just här där vi bor. Just med de här människor, just det här området. Vi har blivit så välkomna, vi har hittat så mycket kul att göra här och det finns verkligen så mycket i närheten.
Fast vi saknar, fast vi gråter ibland, så har det gett så mycket ändå.
Leo sa idag att det känns som en lättnad, att vi är fria. Så känner jag med. Det är en underlig känsla, att vara friare här än i Sverige. Kanske är det för att vi faktiskt får lov att leva som vi vill, eller att det bara är friare. Jag vet inte riktigt, men känslan av att vara fri släpper inte, så vi följer den och njuter.
SaraIsabella 