En packad bil och att köra på fel sida vägen

Jag skulle skrivit igår kväll men det var så mycket igår! Vi däckade kl 20:00 i sängen och orkade inte röra en fena till.. Så nu sitter jag och skriver det här till frukosten.

Vi körde hela natten. Jag körde ifrån Sverige vid ca 15:30, sedan körde jag till Danmark, sen till Tyskland, där körde Leo i ca 2 timmar, sedan körde jag resterande och sedan in i Nederländerna och runt 5:30 tog Leo över och körde hela vägen till färjan i Frankrike och sedan in i England och vi var framme vid huset runt 15:30.

Jag har sovit så dåligt hela denna veckan, Leo har varit iväg på Öland och jobbat och jag har varit själv hemma med barn, djur, städ och packning och det har varit väldigt tufft faktiskt. Natten till den 15:onde sov jag ca 3,5 timmar och vaknade helt utslagen, men det var bara att fortsätta att kämpa på. Målet var att komma iväg den 15:onde när Leo kom hem ifrån jobbet så det var bara att slita, jag hade inte riktigt något val. I huvudet gick mantrat “När vi väl sitter i bilen är slitet ett minne blott.” och så var det. Alla har verkligen varit så taggade på flytten så det var så roligt när vi väl satte oss och körde.

Barnen visste att målet med med bilfärden, det var ju att komma till England så de har varit så lugna hela vägen, inget bråk och skrik. Var det någon fråga om när vi var framme så var det av nyfikenhet, inte av tjat och trötthet. (Kors i taket, jag trodde att det skulle bli så mycket skrik och miljoner mat/kiss/springpauser) Gabriel somnade så fort som vi lämnat Höör och vaknade till när vi tog färjan mellan Danmark och Tyskland. Sedan efter där somnade båda och sov mellan 22:30-05:00. Leo sov han med, så jag satt med min Redbull, mitt godis och spelade musik och sjöng för allt var jag är värd haha! Gick ingen nöd på mig.

Kl 10:00 tog vi färjan från Frankrike över till England. 3 passkontroller fick vi åka igenom, fast på den sista var vi tvungna att öppna bakluckan. Jag och Leo kollade på varandra, skrattade och helt plötsligt så kändes det som att vi var väldigt misstänksamma, haha, men när de tog väck cyklarna där bak och öppnade bakluckan så förstod dem varför vi gjorde så. Jag hade packat det så fullt att så fort vi öppnar så trillade sakerna ut och det gick knappt att stänga den igen. De skrattade med…

Vi åt lite frukost på färjan, sedan satt jag och Leo och pratade och myste vid ett bord och barnen lekte med andra barn och övade sin engelska. Daniel tycker det är så roligt med det engelska och försöker prata med alla han möter, det är så roligt. Han är så brinnande att lära sig att prata och göra sig förstådd, han har lärt sig så mycket engelska bara på den lilla stunden vi hade varit i England.

Sen kom prövningen. Köra i England, vänstertrafik. Asså, det krävs verkligen ett ändrat tankesinne för att klara detta. Vi kom till en rondell och jag klarade inte ens av att titta (Leo som körde), det kändes verkligen så fel, sååå fel! Haha, ja man vänjer ju sig.
När vi väl var hemma och gick in i vårt hus så hade vännerna här förberett mat i kylen, skafferiet, ägg och blommor till oss! Så fint det var och vi kände oss mer än välkomna. Från att kört så långt och sedan bli mött av det här. Det värmde så mycket i våran hjärtan.

Vi började packa in alla våra saker i huset. Det tog ju inte så fasansfullt lång tid haha, då vi bara hade med oss saker som rymde i bilen och kläderna på en takboxen. Barnen sprang vändor här i huset och var så lyckliga. Huset i Mörby var ju inte så jätte stort så man kunde inte springa så mycket, här kutar de runt, kastar studsbollar och har så roligt.

Efter en stund bestämde vi oss för att åka till Tesco, det var som en STOR Ica Maxi, fast mycket större och mycket mer! Jag körde dit, första gången att köra vänstertrafik och jag tänker, det är tur att vi bor nära en tågstation!
Det var roligt att gå på Tesco och småkolla, men barnen var inte så jätte haj på det då de var väldigt trötta, så vi gjorde det rätt så snabbt åkte hem och lagade lite mat. Sedan var barnen så trötta så de gick och la sig och somnade på fem röda sekunder.

Denna dagen har varit så spännande, så rolig och tillfredsställande. Idag berättade vi för barnen med om varför vi egentligen flyttar. Vi berättade för dem om skolplikten, om läroplikt i England och om vi hade stannat i Sverige så var de tvungen att gå i skolan. Daniel ropade rakt ut och att han vill alltid bo i England!

52281299_821432374870887_7278777365403009024_n

davdavdav

Advertisements

Author: saraisabellaa

Jag bor i södra England, i en by som heter Bosham. Vi flyttade hit dem 16 februari för att kunna göra det som är olagligt i Sverige, kunna hemskola, unschoola, våra barn. Jag och min man Leo har varit gifta i snart 7 år och har två pojkar. Daniel som är född 2013 och Gabriel som är född 2015. Här kan ni läsa om vår vardag, mina tankar och om vår flytt till England!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s