Andra dagen i England. Vi vaknade när det fortfarande var lite mörkt ute men dagen kom snabbt med solsken och vårvärme. Hela huset blev ljust, vi släckte varje lampa och det var helt underbart! Jag tog Kate på en promenad i området här omkring och tittade runt lite. Det var snödroppar, påskliljor ute längst vägarna och folk som rörde sig runt omkring. Det var så vackert och jag njöt och tackade Gud!
Hela morgonen gick åt för att plocka undan, sätta in och städa. Även om vi inte tog med oss möbler och massa massa saker så blir det en hel del som ligger på golvet med tanke på brist av möbler. Leo och barnen satte även ihop deras sängar där uppe i deras rum. Barnen hamrade, skruvade och kämpade på. Sådan kämpaglädje och vilja att faktiskt hjälpa till. Jag tvingar aldrig mina barn att hjälpa till utan jag frågar om hjälp och säger att den skulle uppskattas men vill de inte sedan så är det okej. I början när jag började göra så tänkte jag att jag kommer aldrig få hjälp, men det är raka motsatsen. De vill hjälpa med att städa, skrubba, laga mat, tvätta, tömma och sätta in i diskmaskinen osv. Det är så roligt att se för det kommer av ren och skär vilja, de VILL, därför hjälper de mig. Jag skulle inte vilja ha hjälp motvilligt efter massa tjatande, jag vill att när jag får hjälp ska det vara för att de vill, och så är det här hemma.
Efter det var det ut igen med bilen! Super nervös. I Sverige när jag kör så kör jag säkert, jag tänker på ifall jag verkligen klara det och sedan kör jag. Här måste jag lära mig, med en man som sitter bredvid som kan lika lite som jag, haha! Det är inte det enklaste! Vägen till Tesco känns det ändå som jag kan, förutom, dessa rondeller där man ska köra helt bakvänt. När jag gick i körskolan fick jag aldrig lära mig att kära i dubbelfilig rondell, och tänk er då, att här kör jag i dubbelfilig, I VÄNSTERTRAFIK! Kära nån asså. Jag gjorde ett fel i rondellen, jag missade en bil, de tutade på mig rejält, jag fick panik och bromsade och Leo skrek bredvid mig “MEN BARA KÖR!” så jag gasade och kom darrande ut ur rondellen. Krissituationer är inte min starka sida, jag blir handlingsförlamad, så tack älskade Leo för att du fick mig att agera!
Jaja, väl i affären så handlade vi både mat och saker till hemmet, en dammsugare, grytor, ungssäkra formar m.m. När vi flyttade hit bestämde vi för att ta väck allt plast i huset som vi kunde, så nu är det bland annat inga plastbunkar och plastredskap här hemma och det känns skönt, det känns skönare i handen att hålla. Sedan bestämde vi med oss för att ta bort allt med teflon så det har vi med tagit bort. Ett steg i rätt riktning!!
Väl hemma lånade barnen min dator och spelade lite. Än sålänge har vi inget internet här hemma, men vi ska in till stan imorgon och se om vi kan fixa det, och då ska vi sätta upp barnens dator. (Ska fixa någonstans att sätta på den med.. Har inget skrivbord eller så) Hemma i Sverige hade de en varsin men jag kunde för allt i världen inte packa in mer än en dator så här får de dela tills vi kan köpa en till.
Kl 14:30 gick vi över till våran vänner som bor på andra sidan vägen, eller, våran tomter möts typ så när de väl skaffat en grind så kan barnen springa mellan varandra. Barnen träffade dem för första gången och de lekte såå bra. De har en flicka på 4 år, snart 5, och en pojke på 2 år. Mamman är svensk så de kan svenska med. Så roligt att ha vänner så nära och att barnen leker så fint tillsammans!
Efter det gick vi hem och barnen spelade lite till, sedan åt vi middag, på golvet, precis som frukosten, eftersom köksbordet blir hemkört imorgon ifrån secondhand. Perfekt!
Vår dag har varit fin, lugn och skön men ändå en massa att göra. Nu sover Daniel och kl är 19:12 här, Gabriel sitter bredvid och ska upp och sova nu.
Imorgon ska jag lägga ut bilder på vårt hus, förhoppningsvis så är det väl lite mer i ordning.
SaraIsabella 