Jag skrev denna till dig Emma, samma natt jag fick höra att du inte var kvar på denna jord.
Det fanns en kvinna. En kvinna som visste hur hon skulle få mig att skratta, som visste hur hon skulle trösta. Det fanns en kvinna, en riktig vän som jag känt i många år. En vän som hade ett leende som solskenet, håret som dansade vid axlarna och ögon som tindrade av smärta och värme. Hon var vännen som jag bara satt och pratade med i timmar, som jag åt godis med och som klockan bara sprang iväg. Hon fanns. Hon kämpade med mycket. Hon kämpade med livet, med kärlek och vänner. Hon kämpade med livet när det var som tuffast och hon var tuff tillbaka. Det fanns en kvinna, en vän, som fann Jesus i mörkret. Som fann en vän över alla vänner, som fann sin passion, sin eviga kärlek och sin bestående vän. Det fanns en kvinna vars tro kunde flytta berg, det fanns en kvinna som visste vem Jesus var och hur man berättade om honom. Denna kvinnans ögon fick liv när hon talade om tron hon vunnit, om Jesus hon funnit. Det fanns en kvinna som kämpade mot mörkret, som kämpade mot allt var smärta heter. Hon kämpade för kärleken, hon kämpade för upprättelse i alla hennes förhållande.
Hon kämpade för att överleva i en värld full av grymhet.
Det fanns en kvinna, som avsett hur långt tiden gick så visste hon hur man gav mig en ordentlig kram. Hon visste hur jag mådde, hon visste vilken vän hon var för mig. Jag älskar dig, jag älskar dig med. Dessa ord, dessa sanningar som så ofta sas. Jag önskar jag kunde ta all din smärta, jag önskar jag kunde hålla om dig och säga “fortsätt kämpa min fina”. Tiden tog slut för dig, tiden tog slut på dig. Min vän, min fina vän. Jag minns när du sa, att du skulle flytta ner till mig, här skulle du haft det bra. Jag minns jag sa till dig, att här kan du alltid bo. Jag minns att du var här, det känns som igår. När vi satt i bilen, åt godis och du var så ledsen så du grät. Jag minns som igår när du satt vid mitt bord och skrattade med oss alla. Jag minns det som igår min fina. Jag älskar dig, mer än alla dagar jag levt. Du var en sann vän, en vän att minnas, en vän jag behövde, en vän jag behöver.
Men vi ska ses igen min fina vän, då ska jag krama dig hårt, och säga att tiden utan dig var grå.