Först och främst vill jag bara säga hur glad jag blev när jag såg att så många har läst mitt inlägg igår. Tack!
Hemskolning är något jag brinner för ut i fingerspetsarna. Jag kommer aldrig att jämföra mig med en lärare i skolan för så ser jag inte mig alls och hoppas aldrig att jag kommer att göra det heller. Ändan sedan barnen föddes har jag lärt dem allt de kan. Jag har hjälpt dem att lära sig prata, gå, skriva, räkna, måla, be, uppföra sig, äta, städa m.m. (Såklart även Leo och de närmsta med) Jag är mina barns mamma. Jag är här för att stötta dem i deras lärande, hjälpa dem att uppnå de mål de vill, göra dem till självsäkra barn, ungdomar, unga vuxna och vuxna. Jag vill ge dem en trygg start på livet, jag vill visa dem vad frihet är, jag vill visa dem vad det innebär att göra egna val och vad som blir konsekvenser av deras handlingar i en miljö där det är okej att göra misstag.
Mina barn betyder så mycket för mig så jag har ingen lust att sätta dem i en miljö där de tvingas att passa in, där de tvingas att lära sig i en hastighet, där de fös in i en stressad miljö redan när de bara är 6 år för att sedan stanna där i många år framöver. Jag älskar att se hur mina barn utvecklas, jag älskar att se hur de älskar livet och vill omfamna det med en glädje och en lust.
(bild ifrån förra sommaren)
Idag har vi sagt upp vårt hus som vi för tillfället hyr. Har bott här nu i mer än 2 år men nu har vi fått köpa vårt drömhus! Imorgon skrivs kontraktet på det och vi fick köpa det för 750,000! Först förlorade vi budgivningen, sedan drog hon som vann budgivningen sig ut och vi fick köpa det. Vi ska börja att renovera lite där inne, sätta staket runt alltihopa och lite så, vi är så spända. Detta är vårt första hus som blir vårt, det är ett litet hus, lågt i tak och man får inte plats med överdrivet mycket, men, vilken dröm!! Vi är extas och det är helt fantastiskt! Tack Jesus!
SaraIsabella 