När jag blev gravid med min äldsta pojk Daniel blev jag sjuk. Jag fick sedan reda på under graviditeten med min yngsta pojk att jag hade Ulcerös kolit. Under tiden jag var gravid var det ingen medicin som bet på mig och jag blev väldigt sjuk. Låg inlagd på sjukhuset väldigt mycket och var otroligt dålig. När de testat all medicin som jag fick ta när jag var gravid, och inget av det fungerade, så var det bara att vänta… Vänta tills jag blev så dålig att det var en fara för mig att vara gravid, vänta tills jag inte orkade mer eller fullfölja graviditeten.
Jag kämpade, Leo kämpade, mamma som var med på alla besök och allt som hände kämpade, och lille pojken i min mage kämpade. De visste inte hur han skulle vara när han föddes, om han klarade av allt detta.. Vecka 37 gick mitt vatten, kvällen innan mitt planerade kejsarsnitt. Ut kom Gabriel, som betyder “Guds kämpe”.
Jag fick amma i 1 månad sedan påbörja en medicin som heter Remicade. Denna funkade inte och nu får jag medicin på dropp som heter Entyvio. Denna medicin har funkat så bra och nu ligger jag här och får min 18:onde omgång av den. Jag får den på dropp var 8:e vecka inne på sjukhuset. Den har hjälpt mig så mycket, nu kan jag leva ett liv frisk. Har energin till att upptäcka världen, ta hand om mina barn och min man.
När jag kommer hem ska jag se om jag orkar (blir trött och frusen av medicinen) göra mitt pass på My peak challenge, träna styrka! Maten går väl sådär.. Det är svårt att äta rätt, lättare att träna, men det är bara att kämpa på.
SaraIsabella 